Kolöga Trolltand (Charcoal-Eye Trolltooth)
Kolöga rotfast tand...
som trädet i grund och stenig mark.
-Trolltand...
Gammal, klok, urbergets vän...
vriden som martall på vindpinad häll.
Skyr solen om dagen, flyr människors...
Ett brakande dån bräcker Kolögas sömn.
-Vadan detta skrän? som en törn i min ställ,
vem är den niding som gäckar min sömn?
Skyr solen om dagen, flyr människors...
I blint raseri med dunder och brak,
banar sig Kolöga fram...
med ett vredesvrål mot murar av sten,
som krossas i hans hand...
River och sliter, tugger och bitter
dammet yr i hans vildsinta dans...
folk och fä flyr snabbt sin väg,
bort från trollets brakande kaos...
Klocka av guld mot himlen for,
krossandes tornet på vägen ner.
-slut på skränet och det fördömda brölet.
den tar jag hem, där kokar snart ölet...
Dente de Troll Charcoal-Eye
Dente podre de Kolöga...
como a árvore no chão e na terra pedregosa.
-Dente de troll...
Velho, sábio, amigo das rochas...
retorcido como pinheiro em pedra batida pelo vento.
Evita o sol de dia, foge dos humanos...
Um estrondo ensurdecedor quebra o sono de Kolöga.
-De onde vem esse barulho? como uma dor na minha paz,
quem é o covarde que perturba meu sono?
Evita o sol de dia, foge dos humanos...
Em fúria cega com trovão e estrondo,
Kolöga avança...
com um grito de raiva contra muros de pedra,
que se despedaçam em sua mão...
Rasga e arranca, mastiga e amarga
a poeira voa em sua dança selvagem...
pessoas e gado fogem rapidamente,
longe do caos estrondoso do troll...
Relógio de ouro contra o céu voou,
destruindo a torre ao cair.
-fim do barulho e do grito amaldiçoado.
esse eu levo pra casa, onde logo a cerveja ferve...