Skymningsresa (Twilight Voyage)
I norr, betäcker den första frosten.
I söder faller de första löven
Tid att vandra är nu...
En tidlos ström av kraft,
vandrar med sinnet denna natt...
I öster står månen i sinn full.
I väster, svinner Sunnas gyllene famn.
Den nya dagen skall snart gry...
En tidlos ström av kraft,
vandrar med sinnet denna natt...
I. Strömt är altet, visdomens kyla.
I djupet begraven, ett dunkelt ord.
II. Söker i mullen, vid bergets fot.
Hör mig rådare, en glödande runa röd.
Ett kall ifrån ovan, drar mig iväg.
Stiger ur jorden, mot stärnornans glans...
Vandrar i väven, spunnen av den tre.
Känner glöden, från runornas megin...
I öster, står Sunna i sin full.
I väster, svinner månens bleka famn.
Tid att vila är nu...
Viagem ao Crepúsculo
No norte, cobre a primeira geada.
No sul, caem as primeiras folhas.
É hora de caminhar agora...
Um fluxo atemporal de força,
vaga com a mente esta noite...
No leste, a lua brilha em seu pleno.
No oeste, desaparece o abraço dourado de Sunna.
Um novo dia logo vai raiar...
Um fluxo atemporal de força,
vaga com a mente esta noite...
I. Fluido é o altar, o frio da sabedoria.
No fundo enterrado, uma palavra obscura.
II. Buscando na terra, aos pés da montanha.
Ouça-me, conselheiro, uma runa ardente e vermelha.
Um chamado de cima, me arrasta para longe.
Surgindo da terra, em direção ao brilho das estrelas...
Caminhando na teia, tecida pela Três.
Sinto a chama, da magia das runas...
No leste, Sunna brilha em seu pleno.
No oeste, desaparece o abraço pálido da lua.
É hora de descansar agora...