Mina Fäders Hall
Ekon mellan världar, svaga I dagens ljus
Varsel från nedan, väntar korpens bud
Ensam och vittrande, I människors värld
Driven till vansinne, I dagens ljus
Bunden till natten, minnen tar form
Klarhet utan tvivel, I dödens famn
Ensam I mörkret, I skuggornas hall
Urds väv skimrar, I mina sista timmar
Varsel från nedan, bud på vingar
Tid att samlas, I mina fäders hall
Tiden faller I glömska, sorg tvinnar själen
De få av mina minnen, bleknar under årens gång
Fragment av sånger, dofter och anleten. Dunkla
Förvirrande, tankar som irrar bi
Bunden till natten, minnen tar form
Klarhet utan tvivel, I dödens famn
Ensam I mörkret, I skuggornas hall
Urds väv skimrar, I mina sista timmar
Varsel från nedan, bud på vingar
Tid att samlas, I mina fäders hall
Vid porten till Hel, svarta själars led
Förlöst från tidens hand, på vingar buren
Till Asgårds hall
Fallen I glömska, min rätta hamn. Kom med bud
Låt mig gå hän. Låt mig åter vandra, till mina
Fränder. De av månens strålar, de av nattlig ätt
Bunden till natten, minnen tar form
Klarhet utan tvivel, I dödens famn
Meu pais corredor
Ecos entre mundos, fracos na luz de hoje
Observe de baixo, aguardando o lance do limite
Solitário e incapacitante, no mundo das pessoas
Conduzido à loucura, na luz de hoje
À noite, as lembranças tomam forma
Clareza sem dúvida, nos braços da morte
Sozinho no escuro, no salão das sombras
Urdós tecem brilhos, Nas minhas últimas horas
Observe abaixo, lance para asas
Hora de recolher, no salão do meu pai
O tempo cai no esquecimento, a tristeza torce a alma
As poucas das minhas memórias desaparecem ao longo dos anos
Fragmento de músicas, aromas e anal. escurecer
Confuso, pensamentos que vagam pela abelha
À noite, as lembranças tomam forma
Clareza sem dúvida, nos braços da morte
Sozinho no escuro, no salão das sombras
Urdós tecem brilhos, Nas minhas últimas horas
Observe abaixo, lance para asas
Hora de recolher, no salão do meu pai
No portão do Inferno, as articulações das almas negras
Liberado da mão do tempo, na gaiola das asas
Para o salão de Asgårds
Caído no esquecimento, meu porto direito. Faça um lance
Me deixe ir. Deixe-me ir de novo para mim
Parentes. Aqueles dos raios da lua, aqueles da família noturna
À noite, as lembranças tomam forma
Clareza sem dúvida, nos braços da morte