Nattväsen
Lommens sorgsna rop, dör stilla ut
Rimfaxes fradga faller, på Nerthus svala hy
Nattsvart, frustande, skrider han fram
Svaga glimrande ljus, från bergens vrår
Dimmfolket samlas, över äng och myr
Trädens skuggor vaknar, I nattligt sken
Ur högarnas fuktiga djup, under himlens blick
Till vargars ekande yl, träder klarhet fram
Ur nattens källa, strömmar de åter fram
Nattväsen, urväsen från skogarnas djup
Gråbens vandring I korpögas blick
Nattväsen, skuggväsen från jordens djup
Nattens eviga urkraft
Nattväsen, urväsen från himlens djup
Stjärnklädda skepnader sveper ned
Nattväsen, skuggväsen från havets djup
Drivna av evig hunger
Nattväsen, urväsen från bergets hall
Stenars skimmer I dimmornas land
Nattväsen, skuggväsen drar snart stilla hän
Vid Dellings svallande sken
criaturas da noite
Choro triste do bolso, morre ainda
Rimfaxe frad cai, em Nerthus ele esfria
Noite negra, tentadora, ele avança
Luzes brilhantes e fracas, das rochas das rochas
As pessoas de névoa se reúnem, sobre prado e pântano
As sombras das árvores acordam, você brilha na noite
Das profundezas húmidas das colinas, sob o olhar do céu
Para o brilho ecoante de vargar, a claridade surge
Da fonte da noite, eles fluem novamente
Vida noturna, fora das profundezas das florestas
Gråbens vagando no olhar do corpus
A criatura da noite, a sombra sendo das profundezas da terra
A eterna força da noite
Seres da noite, das profundezas do céu
Formas de estrelas varrem
A criatura da noite, a criatura da sombra das profundezas do mar
Conduzido pela eterna fome
Vida noturna, fora do caminho do salão da montanha
O brilho de pedra na terra do nevoeiro
A criatura da noite, a criatura da sombra logo fica imóvel
No brilho brilhante de Delling