Labyrinten
Eko, eko, är det enda jag hör
Ödslig tystnad, bara vindarnas kör
Jag vandrar i en enslig skog
Bland träd och buskar och snår
Jag undrar om jag någonsin
Kommer hitta en väg härifrån?
Iakttagen, men ingen syns till
Kuslig stämning, som ett ödets sigill
Kan inte minnas vad som hänt
Och hur jag hamnade här
Jag märker plötsligt kråkorna
Som på avstånd följer min färd
REF: Dimman tätnar, jag ser ingenting
Allting andas av liv och av död
Så förvirrad jag vacklar omkring
En skrämmande labyrint - men skön
Trött och matt och jag känner mig svag
Måste vila och tänka ett tag
Jag ser ett gammalt slitet hus
Som nötts av stormar och regn
Då vänder plötsligt kråkorna
Och jag står här helt ensam igen
REF: Dimman tätnar, jag ser ingenting...
Dimman tätnar, jag ser knappt någonting
Så förvirrad jag vacklar omkring
Hasar bortåt mot huset jag sett
Står vid dörren och känner mig rädd
Dörren öppnas och jag kliver in
Kalla kårar - ingen syns till....eller...
Eko, eko, det enda jag hör
Ödslig tystnad, bara råttor som stör
Jag vandrar i ett ensligt hus
Det går inte att vända om
Och undrar om jag någonsin
Kommer hitta en väg härifrån
Labirinto
Eco, eco, é só isso que eu ouço
Silêncio desolador, só o coro do vento
Eu caminho em uma floresta isolada
Entre árvores e arbustos e mato
Me pergunto se algum dia
Vou encontrar um jeito de sair daqui?
Observado, mas ninguém aparece
Clima sinistro, como um selo do destino
Não consigo lembrar o que aconteceu
E como eu cheguei aqui
De repente percebo os corvos
Que à distância seguem meu caminho
REF: A neblina engrossa, não vejo nada
Tudo respira vida e morte
Tão confuso, eu vacilo por aí
Um labirinto assustador - mas belo
Cansado e fraco, me sinto exausto
Preciso descansar e pensar um pouco
Vejo uma casa velha e desgastada
Que foi consumida por tempestades e chuva
Então, de repente, os corvos se viram
E eu estou aqui completamente sozinho de novo
REF: A neblina engrossa, não vejo nada...
A neblina engrossa, mal consigo ver
Tão confuso, eu vacilo por aí
Arrasto-me em direção à casa que vi
Fico na porta e me sinto assustado
A porta se abre e eu entro
Calafrios - ninguém à vista... ou...
Eco, eco, é só isso que eu ouço
Silêncio desolador, só ratos que incomodam
Eu caminho em uma casa isolada
Não dá pra voltar atrás
E me pergunto se algum dia
Vou encontrar um jeito de sair daqui.
Composição: Nanne Grönvall / Peter Grönvall