Sent En Loerdagskvaell
Vi satt en kväll och pratade
Greven, Plast och jag.
Vi grundade med groggen
och hade det ganska bra.
Vi hade blivit gamla
nästan hundra år.
Vi satt som vi alltid hade gjort
och följde gamla spår.
Vi talade om Sverige
som är landet där vi bor.
Där alla har det bra
och där ingen blir för stor.
Men varje fredagkväll
tjuter varulven i sta'n.
Han springer längs trottoaren
och vädrar ut sitt hat.
Greven lutar sig tillbaks
och tänder en cigarett.
Han försöker få nå't sagt
men det är inte så lätt.
För han ser så onda bilder
i en öken utan slut.
Där ingen är tillsammans
och hjälps åt att hitta ut.
"De kloka låser dörren"
säger Greven för sig själv.
"De kloka låser dörren
och barnen skriker på hjälp."
Och varje sjuttifemma
som en män'ska dricker ur,
i en dröm om en bättre värld
som dom sedan pissar ut.
Nu blir Greven lätt extatisk
å han står i sin fåtölj.
Han spiller grogg åt alla håll
men är ännu inte nöjd.
Det är ju vad vi alla vill
som super tills vi dör!
Att bygga nå't tillsammans
som ingen djävel förstör!
Sen säckar Greven helt ihop
nu är han allt för full..
Han somnar som ett litet barn
mitt i sin fåtölj.
Men vi andra sitter vakna
och tänker på hans dröm.
Den svävar som en stjärna
mitt i vårt vardagsrum.
Ja, den svävar som en stjärna
mitt i vårt vardagsrum...
Sentindo na Noite de Sábado
Nós estávamos sentados uma noite e conversando
O Conde, o Plast e eu.
Começamos com a bebida
E estávamos bem tranquilos.
Já estávamos velhos
Quase cem anos.
Sentados como sempre fizemos
Seguindo velhos caminhos.
Falamos sobre a Suécia
Que é o país onde moramos.
Onde todos estão bem
E onde ninguém se destaca.
Mas toda sexta-feira à noite
O lobisomem uiva na cidade.
Ele corre pela calçada
E exala seu ódio.
O Conde se recosta
E acende um cigarro.
Ele tenta dizer algo
Mas não é tão fácil.
Pois ele vê imagens malignas
Em um deserto sem fim.
Onde ninguém está junto
E se ajuda a sair.
"Os sábios trancam a porta"
diz o Conde para si mesmo.
"Os sábios trancam a porta
E as crianças gritam por ajuda."
E cada cinquenta e sete
Que uma pessoa bebe,
Em um sonho de um mundo melhor
Que depois eles mijam fora.
Agora o Conde fica um pouco extático
E ele está em sua poltrona.
Ele derrama bebida para todo lado
Mas ainda não está satisfeito.
É isso que todos nós queremos
Que bebemos até morrer!
Construir algo juntos
Que nenhum desgraçado destrua!
Então o Conde desaba
Agora ele está muito bêbado...
Ele adormece como uma criança
No meio de sua poltrona.
Mas nós outros ficamos acordados
E pensamos em seu sonho.
Ele flutua como uma estrela
No meio da nossa sala.
Sim, ele flutua como uma estrela
No meio da nossa sala...