Skugghöljda Hov
I stillhet vilar dess hotfulla vatten
som glimmar i lömskhet av nordstjärnans prakt
Den djupsvarta tjärn i midvinternatten
förtäljer en saga om sjöråets makt
Strövandes ensligt land
Bitna av frostköldens tand
I granprakt och ulvars trakt
som törstdrivna börjar sin jakt
Blodet nu värms med mjöd
Sånger vid eldens glöd
vildmarken faller i tystnad
Skuggväsen nyfiket lystrar
Bland dunkla furor hörs ditt namn
Lockad att till tjärnen gå
Att fjättras i hennes lömska famn
Uppstiger nu det snärjande rå
Av vinter omsvept sen hösttidens fall
Fången i djupet, dess dy-klädda hall
Blunda o ta min hand
Följ mig till tjärnens rand
Drömmen är kort, så sov
och tjäna mitt skugghöljda hov
I stillhet vilar dess hotfulla vatten
som glimmar i lömskhet av nordstjärnans prakt
Den djupsvarta tjärn i midvinternatten
förtäljer en saga om sjöråets makt
Corte Sombreado
Em silêncio repousam suas águas ameaçadoras
que brilham na traição do esplendor da estrela do norte
A lagoa negra profunda na noite de inverno
conta uma história sobre o poder da sereia
Vagueando solitário pela terra
Marcados pelo dente do frio cortante
Na majestade dos pinheiros e na região dos lobos
que, sedentos, começam sua caça
O sangue agora se aquece com hidromel
Canções ao calor da fogueira
a selva cai em silêncio
Seres das sombras escutam curiosos
Entre as escuras árvores de pinho ouve-se seu nome
Atraído a ir até a lagoa
Para ser preso em seu abraço traiçoeiro
Agora surge a sereia que enreda
Envolto pelo inverno desde a queda do outono
Prisioneiro nas profundezas, seu salão coberto de lama
Feche os olhos e pegue minha mão
Siga-me até a beira da lagoa
O sonho é breve, então durma
E sirva meu corte sombreado
Em silêncio repousam suas águas ameaçadoras
que brilham na traição do esplendor da estrela do norte
A lagoa negra profunda na noite de inverno
conta uma história sobre o poder da sereia