395px

Gau Hotz Isilaren Magalean

Numen

Gau Hotz Isilaren Magalean

Lurrak irentsi ditu
Eguneko azken izpiak,
Gaueko belaino hotz tristeak.
Gauaren usainean numen, lami eta jentilek
Agurtzen dituzte eguzkiaren errainu hilak.

Badoaz mendira herritik
Andre , neska eta mutilak,
Iluntasunaren argitan
Izar euriz algarak.
Beraien jainko Natura
Lehenetan lehena
Suaren inguruan
Egi bihurtu dena.

Arbasoen hitzak entzunez iraun,
Lainoen azpitik eginez arraun,
Zakilak tente aluak ur,
Beldurrak askatasun gose bihur,
Aske izanez jainkoei agur,
Zuen jainkoak hil behar du gaur.

Belladona, mandragora, muskaria
Arima bakarti ibiltaria,
Hasi da lizunkeria.

Akerbeltzaren begiradapean
Atera dute eltzea
Estramonioaren taupadak
Gaitu eraman burujabetasun ertzera,
Natura askatasuna,
Edanez, igurtziz, maitatuz,
Kristautasunaren heriotzera.

Gau Hotz Isilaren Magalean

A terra grita
Os últimos raios do dia,
As tristes brumas frias da noite.
No cheiro da noite, numen, lami e jentilek
Se despedem dos raios mortos do sol.

Estão indo para a montanha, da cidade
Mulheres, meninas e meninos,
Na luz da escuridão
Estrelas chorando chuva.
Seu deus, a Natureza
Era o primeiro de todos
Ao redor do fogo
O que se tornou verdade.

Ouvindo as palavras dos ancestrais, resistam,
Remando sob as nuvens,
Com os paus eretos na água,
Os medos se transformam em fome de liberdade,
Ao se tornarem livres, se despede dos deuses,
Seu deus deve morrer hoje.

Belladona, mandrágora, muscária
Alma solitária vagando,
Começou a devassidão.

Sob o olhar do Akerbeltz
Tiraram a panela
As batidas do estramônio
Nos levam à beira da soberania,
Natureza é liberdade,
Bebendo, esfregando, amando,
À morte do cristianismo.

Composição: