Sångerna Vrenskas
En klocka slog två på den motsatta stranden
Tornen tog form mot den ljusnande randen
Gick vi där, du och jag, i vår oro
Och lust mellan tagg och syrén
Du var änsglig och du höll mej i handen
Skyldiga barn i den fuktiga sanden
Var det sista gången jag kände mej lyrisk
När jag sen gick hem i allén?
Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor
Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror
Flammorna flyger sin kos medan fröerna gror
Visa en vilsen på spåren mot gläntan där vindarna bor
Mitt fönster var solkigt av rök från fabriken
Och ljudet var jobbigt från stan och trafiken
Solen stod röd över tinnar och tak
Genom slöjan av sot och bensin
Vågen var grön och förgiftad var piken
Drömmen var blå och förträngda blev skriken
En vän blev besviken, en annan blev luttrad
En annan drog ner en gardin
Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor
Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror
Flammorna flyr men dom finaste fröerna gror
Visa en vilsen på spåren mot gläntan där vindarna bor
Min kind var förgråten, min bild var förgäten
Hösten blev lång och min visa förmäten
Rösten blev död och min blick blev förhärdad
Och natten var ensam och kall
Tung var min vandring men tunga var fjäten
Det som var glömt hann ikapp och tog täten
Och stormen drog fram över bräckliga blommor
Innan sagan var all
Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor
Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror
Flammorna dör men ger liv åt dom fröer som gror
Och jag söker än efter spåren mot gläntan där vindarna bor
Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor
Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror
Flammorna flyr men dom finaste fröerna gror
Och jag söker än efter spåren mot gläntan där vindarna bor
As Canções Se Conflitam
Um sino soou duas na praia oposta
As torres se formaram contra a borda iluminada
Fomos lá, eu e você, na nossa preocupação
E desejo entre espinhos e lilás
Você estava ansiosa e me segurava a mão
Crianças culpadas na areia úmida
Foi a última vez que me senti lírico
Quando voltei pra casa na alameda?
As canções se conflitam de novo, mesmo que pequena seja grande
O sonho e o vento te enganam mais do que você imagina
As chamas voam longe enquanto as sementes brotam
Mostre um perdido nos trilhos em direção à clareira onde os ventos habitam
Minha janela estava suja de fumaça da fábrica
E o barulho era insuportável da cidade e do trânsito
O sol estava vermelho sobre torres e telhados
Através do véu de fuligem e gasolina
A onda era verde e a menina estava envenenada
O sonho era azul e os gritos foram reprimidos
Um amigo ficou decepcionado, outro se endureceu
Outro puxou uma cortina
As canções se conflitam de novo, mesmo que pequena seja grande
O sonho e o vento te enganam mais do que você imagina
As chamas fogem, mas as melhores sementes brotam
Mostre um perdido nos trilhos em direção à clareira onde os ventos habitam
Minha bochecha estava molhada, minha imagem esquecida
O outono se arrastou e minha canção se tornou arrogante
A voz se apagou e meu olhar se endureceu
E a noite estava sozinha e fria
Pesada era minha caminhada, mas pesados eram os fardos
O que foi esquecido alcançou e tomou a dianteira
E a tempestade avançou sobre flores frágeis
Antes que a história chegasse ao fim
As canções se conflitam de novo, mesmo que pequena seja grande
O sonho e o vento te enganam mais do que você imagina
As chamas morrem, mas dão vida às sementes que brotam
E eu ainda procuro os rastros em direção à clareira onde os ventos habitam
As canções se conflitam de novo, mesmo que pequena seja grande
O sonho e o vento te enganam mais do que você imagina
As chamas fogem, mas as melhores sementes brotam
E eu ainda procuro os rastros em direção à clareira onde os ventos habitam