Medan Hökarna Kretsar
Barnen ber
Och tomten ler
Och solen tittar fram
Stugan lyser trygg och röd i höga norden
Medan hökarna skyddar varje land och varje stam
Från sej själv och alla farorna på jorden
Hemma här är våldet dolt
Men harm och vrede växer fort
Över lögnen, över terrorn, över morden
Listan kan bli lång men materialet är för stort
Och det stockar sej i halsen inför orden
Kejsaren förskansar sej i maktens vita hus
Dit han valts av fria världens demokrater
Dem har han vänt ryggen i ett maktfullkomligt rus
I sitt hov av löftesrika psykopater
Men vem har valt just dem att bära frihetens standar?
Vem har gett dem rätt att mörda våra bröder?
"Gud" är deras svar
Men Gud är knappast anträffbar
För en människa som offras och förblöder
Flaskan töms
Och smärtan glöms
Och anden glimtar till
Stundom känns det som att sätta liv i liket
Ingen vet
Med säkerhet
Vad någon annan vill
Ens när någon annan uppger sista skriket
Och du frågar vinden:
"Varför är vi här, vad gör vi nu,
När vi ändå inte duger till soldater?"
Men vinden ställer inte upp för någon intervju
Och blåser inte liv i någon krater
Os Falcões Circulam
As crianças pedem
E o bom velhinho sorri
E o sol aparece
A cabana brilha segura e vermelha no alto do norte
Enquanto os falcões protegem cada país e cada tribo
De si mesmos e de todos os perigos na terra
Aqui em casa a violência é escondida
Mas a raiva e o ódio crescem rápido
Sobre a mentira, sobre o terror, sobre os assassinatos
A lista pode ser longa, mas o material é grande demais
E engasga na garganta diante das palavras
O imperador se refugia na casa branca do poder
Onde foi escolhido pelos democratas do mundo livre
Ele virou as costas para eles em um êxtase de poder
Em sua corte de psicopatas promissores
Mas quem escolheu exatamente eles para carregar o estandarte da liberdade?
Quem deu a eles o direito de matar nossos irmãos?
"Deus" é a resposta deles
Mas Deus é difícil de encontrar
Para um ser humano que é sacrificado e sangra até morrer
A garrafa se esvazia
E a dor é esquecida
E o espírito brilha
Às vezes parece que estamos dando vida ao cadáver
Ninguém sabe
Com certeza
O que o outro quer
Nem quando alguém dá o último grito
E você pergunta ao vento:
"Por que estamos aqui, o que fazemos agora,
Quando não servimos para ser soldados?"
Mas o vento não se apresenta para nenhuma entrevista
E não sopra vida em nenhuma cratera