Vals I Hades
Kom och rumla en stund
På mitt grumliga golv
Och lipa i din saxofon
När din båt gått på grund
I min vik fem i tolv
Och färjkarlen gått därifrån
Om vi sluter förbund
Och din lismande kolv
Skakar hand med min gröna demon
Ska vi dansa i lund
När klockan slår tolv
I smäktande vals monoton
Där trår vi en dans
Och rullande skratt
Hälsar en villrådig page
Som trampat en svans
På Bockfotens katt
Som flyr in i närmsta buskage
En svart ambulans
Blir plötsligt försatt
I riktning mot tavlans staffage
Ekipagets vakans
Blir fyllt av en pjatt
Som slösat med sitt apanage
Där häcklar en narr
En distributör
Av förenklad fraseologi
En bards elgitarr
Gråter och stör
En palaver om hans melodi
En yvig, bisarr
Men förnumstig aktör
Förnekar sitt taskspeleri
Han vet knappt ett barr
Om folk utanför
Den krets där han kallas geni
Där går en asket
I keps och mustasch
Som döljer en tår på hans läpp
En luttrad profet
Går upp ett etage
Och tar sej i lönndom en knäpp
En valsinterpret
Blir vild av kurage
När han varseblir budskapets skepp
Med manskap som vet
Att höja ett gage
Och vinkla med säljande grepp
Men iland går Baudelaire
Och hans flumklädda klan
Som får fan på grund av sitt dalt
Med båtens galär
Från slummen i stan
Som vittjat kabyssen på malt
En tvär militär
Får tji med sin plan
Och skriker hysteriskt; "Gör halt!"
Åt sin utnötta här som i tyst karavan
Drar hemåt trots allt han befallt
Vals em Hades
Vem e vem, vamos rodar um pouco
No meu chão turvo
E chorar no seu saxofone
Quando seu barco encalhar
Na minha baía cinco pra meia-noite
E o barqueiro já tiver ido embora
Se fizermos um pacto
E seu cano sussurrante
Dê a mão pra minha demônio verde
Vamos dançar no bosque
Quando o relógio bater doze
Na monótona valsa que se arrasta
Lá, dançamos uma dança
E risadas rolantes
Saudando um pajem indeciso
Que pisou na cauda
Do gato de Bockfoten
Que foge pro mato mais próximo
Uma ambulância preta
De repente é colocada
Na direção do cenário da pintura
A vaga da carruagem
É preenchida por um palhaço
Que desperdiçou seu apanágio
Lá, um bobo se diverte
Um distribuidor
De fraseologia simplificada
Uma guitarra elétrica de bardo
Chora e perturba
Uma conversa sobre sua melodia
Um ator exuberante, bizarro
Mas astuto
Negando seu papel de palhaço
Ele mal sabe um galho
Sobre o povo lá fora
Do círculo onde é chamado de gênio
Lá vai um asceta
De boné e bigode
Que esconde uma lágrima em seus lábios
Um profeta calejado
Sobe um andar
E discretamente dá uma tragada
Um intérprete de valsa
Fica louco de coragem
Quando percebe o navio da mensagem
Com uma tripulação que sabe
Como aumentar um gage
E manobrar com um jeito vendedor
Mas em terra firme vai Baudelaire
E seu clã vestido de forma estranha
Que se dá mal por causa de seu jeito mole
Com a galera do barco
Vindo da favela da cidade
Que esvaziou a cozinha de malte
Um militar rabugento
Se dá mal com seu plano
E grita histericamente; "Parem!"
Para seu exército desgastado como em uma caravana silenciosa
Volta pra casa apesar de tudo que ordenou.