På Snespår
Gossen väcktes ur sin dvala, tog ett tidigt tåg från stoj och skrän
Gosse, han behövde vila nerverna och bota sin migrän
Så han la sej ner för att sova i en icke-rök-kupé
Men röken vällde in, han hade hamnat på turné
Och sen fanns liksom ingen chans att hålla kollen på vart det bar hän
Över stock och sten for tåget fram med musikant vid musikant
Alla släppte loss utom gossen som blev tyst och observant
Speedy-Jack, det fick han vara med om till sin skräck
Kunde babbla oavbrutet nästan nitti mil i sträck
Det var lika gott att vänja sej av med att få hålla sej på sin kant
Snickar-Stickan drömmer om en corny schlager om att vara fri
Snickarn sitter hjälplöst fast i sin mammas sluga hysteri
Han har ingen tillgång till sitt liv, ingen egen identitet
Men vem har det och vem kan säja "Jag är den som vet"
Nu när Tommy målar allt i svart och vitt för att bli kvitt sin fantasi
Men varken fantasi eller det dom tar för nån sorts verklighet
Är mera sant än något annat, mer abstrakt eller mer konkret
Vissa pladdrar bara för att visa upp nånting dom kan
Tänker gossen för han är en eftertänksam man
Men vet han inget om sej själv, då vet han ingenting med säkerhet
Balla gagget går om bransch och listor, gossen lyssnar halvt av tvång
Snea bilder från förflutna dagar blandas upp med smart jargong
Mitt i filmen vältrar Speedy-Jack sin gamla skit
Över gossen som har börjat törsta efter sprit
För att slippa dubbelexponeringar av det som hänt en gång
Gossen, han blir blind för världen utanför, den viftar fort förbi
Det som skulle bli ett skillingtryck får inte ens nån melodi
Han är så trött på varje färdigformulerat svar
På deras clowneri och pretentiösa gravallvar
På Snickarns hysteri och på Tommys progressiva nostalgi
Barnen spräcker upp och alla stora barn får plötsligt nog av sitt
Till och med Speedy-Jack blir tyst och gossen får sitt huve fritt
Vissa människor får nästan aldrig va ifred
Andra, dom har inte ens nån att tala med
Undanträngda tårar väller fram till toner av en catchy hit
Från kupén intill hörs töser höja rösten till en annan sång
Fridolinas blus är röd och hucklet verkar komma från Mah-Jong
Vår värld är sjuk och hon har ställt en skärpt diagnos
Hon genomskådar hela byken utom sin neuros
Hon kallar sej rebell, hon har en intellektuell jargong
Fixar-Ivar, han har stannat till, hans mun har sakta sprungit läck
"Oj oj oj, vicken brud, vicka lökar, vicken läcker häck
Häng på för satan, be'rom hänga me' till vårt hotell"
"Lessen gossar, vi ska fara vidare i kväll"
Tolv sekunder pavan tom men här går ingen karlakarl i däck
Snart är alla små förtret till ända, allt är nästan som förut
Jack har nåt på hjärtat, gossen lyssnar, det kräver sin tribut
Gossen orkar inte säja vad han tänkt liksom
Ja, gossen vet väl knappast ens vafan dom snackar om
Han har krupit under skalet av sitt yttre lugn och hittar inte ut
Den som kommer ut är inte du, det är ett konstruerat jag
Du föddes till dej själv men klövs itu för att vara dom till lags
Du blev aldrig älskad för den du var, min vän
Du måste födas än en gång för att bli dej själv igen
En slav under oket av igår har inget eget liv idag
Vi lever inte här och nu, därav livlösheten i min ton
"Det börjar inifrån", sa gossen, "det som blir en schysst revolution"
Vi styrs av galna mänskor som förstör vår enda jord
Vi dog för att få leva, du kan tro mej på mitt ord
Och tåget vi har satt oss på, gott folk, kan inte nå sin slutstation
Nos Trilhos da Neve
O garoto foi acordado de seu sono, pegou um trem cedo da confusão e gritaria
Garoto, ele precisava acalmar os nervos e curar sua enxaqueca
Então ele se deitou para dormir em um vagão não fumante
Mas a fumaça entrou, ele tinha caído em uma turnê
E então não havia chance de saber para onde estava indo
Sobre pedras e buracos o trem seguia com músico após músico
Todos se soltaram, exceto o garoto que ficou quieto e observador
Speedy-Jack, ele teve que passar por isso para seu desespero
Conseguia falar sem parar quase noventa milhas a fio
Era melhor se acostumar a ficar na sua
Carpinteiro-Stickan sonha com uma música brega sobre ser livre
O carpinteiro está preso na astúcia histérica de sua mãe
Ele não tem acesso à sua vida, nenhuma identidade própria
Mas quem tem isso e quem pode dizer "Eu sou quem sabe"
Agora que Tommy pinta tudo em preto e branco para se livrar de sua fantasia
Mas nem fantasia nem o que eles chamam de alguma espécie de realidade
É mais verdadeiro do que qualquer outra coisa, mais abstrato ou mais concreto
Alguns falam só para mostrar algo que sabem fazer
Pensa o garoto, pois ele é um homem pensativo
Mas se ele não sabe nada sobre si mesmo, então não sabe nada com certeza
A conversa fiada vai sobre a indústria e listas, o garoto escuta meio por obrigação
Imagens distorcidas de dias passados se misturam com jargão esperto
No meio do filme, Speedy-Jack despeja sua velha merda
Sobre o garoto que começou a ter sede de bebida
Para escapar das sobreposições do que aconteceu uma vez
O garoto se torna cego para o mundo lá fora, que passa rápido
O que deveria ser uma canção popular não tem nem melodia
Ele está tão cansado de cada resposta pronta
Do palhaçada deles e do sério pretensioso
Da histeria do Carpinteiro e da nostalgia progressiva de Tommy
As crianças se libertam e todos os grandes meninos de repente se cansam de tudo
Até Speedy-Jack fica quieto e o garoto tem sua cabeça livre
Algumas pessoas quase nunca têm paz
Outras, não têm nem com quem conversar
Lágrimas reprimidas brotam ao som de um hit contagiante
Do vagão ao lado, ouvem garotas elevando a voz para outra canção
A blusa de Fridolina é vermelha e o lenço parece vir de Mah-Jong
Nosso mundo está doente e ela fez um diagnóstico afiado
Ela vê através de toda a lavagem, exceto sua neurose
Ela se chama rebelde, tem um jargão intelectual
Ivar, o consertador, parou, sua boca lentamente começou a vazar
"Oh oh oh, que garota, que curvas, que bunda linda
Vem cá, porra, vamos para o nosso hotel"
"Desculpa, rapazes, mas vamos seguir viagem esta noite"
Doze segundos o pavão vazio, mas aqui não tem macho que se entregue
Logo todas as pequenas mágoas vão acabar, tudo está quase como antes
Jack tem algo no coração, o garoto escuta, isso exige seu tributo
O garoto não consegue dizer o que pensou, tipo
Sim, o garoto mal sabe do que estão falando
Ele se escondeu sob a casca de sua calma exterior e não consegue sair
Quem sai não é você, é um eu construído
Você nasceu para ser você mesmo, mas foi dividido para agradar os outros
Você nunca foi amado pelo que era, meu amigo
Você precisa nascer de novo para ser você mesmo outra vez
Um escravo sob o jugo de ontem não tem vida própria hoje
Não vivemos aqui e agora, daí a falta de vida em meu tom
"Começa de dentro", disse o garoto, "o que se tornará uma revolução legal"
Somos governados por homens loucos que destroem nossa única terra
Morremos para viver, pode acreditar na minha palavra
E o trem em que nos metemos, pessoal, não pode chegar à sua estação final