Fåfängs Sång
Vintern står för dörren, stanna inne, vinden varnar
Kölden tar din sång och våldet styr dej tills det klarnar
Att det finns tusen sätt att fly men ingenstans att gå
Fåfäng är din sång men du sjunger ändå
Du skruvar ner ditt pladder medan snöflingor faller
Svaren som du söker smälter bort som kristaller
Du kretsar i en bana som du sällan tar dej ur
Hjälplös är din gråt och du är trött som ett djur
Deras söner skakar galler
Medan aktierna faller
Noblessen klär sej ändå till fest
Balanserar på ruinen
Snörper med minen
Och går under med en värdig gest
Onda, onda gifter fyller upp din spända kropp
Du jagas upp, du ser dej om men ingen säjer stopp
Du visste vad som hände
Du kände vad du kände
Men du har aldrig vågat va dej själv
När det gällt till sist
Känn dej låst och känn dej blåst och hör hur det tickar
Livet glider undan medan misstänksamma blickar
Ser på dina ögon om du döljer något mer
Bakom varje gest och varje min som dom ser
Du värjer dej mot känslan av att kraven är för stora
Men vad du tror du mist var ingenting att förlora
Fast det står klart ibland finns oftast inga svar att få
Och fåfäng är din sång men du sjunger ändå
Frysta skrik och ambulanser
Stum förtvivlan som ger cancer
Vem har hittat på alla krav
Du vill krossa maktens boja
Men nöts ner av ständig noja
Ensam blir ingenting av
Du gör dej hellre illa än att följa djungelns lag
Du lever för din natt och du är död för din dag
Du bär ditt kors mot vinden
Vänder fram den andra kinden
Och ditt hjärta fylls av tårar
Från din vagga till din mörka grav
Du söker lä för vinden medan snöflingor faller
Svaren som du finner smälter bort som kristaller
Som allt du ger ett namn och som du tror du kan förstå
Fåfäng är din sång men du sjunger ändå
Canção Vã
O inverno está à porta, fique dentro, o vento avisa
O frio leva sua canção e a violência te controla até clarear
Que há mil maneiras de fugir, mas nenhum lugar pra ir
Vã é sua canção, mas você canta mesmo assim
Você diminui seu blá-blá-blá enquanto flocos de neve caem
As respostas que você busca derretem como cristais
Você gira em uma órbita da qual raramente sai
Incapaz é seu choro e você está cansado como um animal
Os filhos deles tremem nas grades
Enquanto as ações caem
A nobreza se veste para a festa
Equilibra-se sobre as ruínas
Faz uma cara
E se afunda com um gesto digno
Maldosos, malditos venenos preenchem seu corpo tenso
Você é perseguido, olha ao redor, mas ninguém diz pare
Você sabia o que estava acontecendo
Sentiu o que sentiu
Mas nunca teve coragem de ser você mesmo
Quando realmente importava
Sinta-se preso e sinta-se enganado e ouça como o tempo passa
A vida escorrega enquanto olhares desconfiados
Observam seus olhos se você esconde algo mais
Por trás de cada gesto e cada expressão que eles veem
Você se defende da sensação de que as exigências são grandes demais
Mas o que você acha que perdeu não era nada a se perder
Embora esteja claro, muitas vezes não há respostas a se obter
E vã é sua canção, mas você canta mesmo assim
Gritos congelados e ambulâncias
Desespero mudo que causa câncer
Quem inventou todas essas exigências?
Você quer quebrar o jugo do poder
Mas é desgastado pela constante ansiedade
Sozinho, nada se torna
Você prefere se machucar do que seguir a lei da selva
Você vive pela sua noite e está morto pelo seu dia
Você carrega sua cruz contra o vento
Vira o rosto para o outro lado
E seu coração se enche de lágrimas
Do seu berço até seu túmulo escuro
Você busca abrigo do vento enquanto flocos de neve caem
As respostas que você encontra derretem como cristais
Como tudo que você dá um nome e que você acha que pode entender
Vã é sua canção, mas você canta mesmo assim