Lucifer
Det klämtar till i drömmen
Och det klappar på min port
Jag far upp, mina dimmor är kompakta
Jag hör ekot av mitt vrål
Mitt hjärta bultar hårt och fort
Men min klocka tickar alldeles för sakta
Och det tiltar vilt och spränger
Efter nattens bombangrepp
Och jag nojar mej med bilderna från festen
Ena stunden är det nästan
Som man fått en lidnersk knäpp
Andra stunden kommer Belsebub, den besten
Och min fönsterruta skallrar
Av ett ständigt motordån
Är det bombplan, det låter så på brummet
Sista taggen gör en looping
Glöden landar mitt på tån
Planet störtar mot en vägg i vardagsrummet
Och ridån går ner för paus
Under bifall från en hop
Som bär med sej smärtan ut ur fadershuset
Just när allting börjat flyta
Drar dom ner dej i sin grop
Innan du har hunnit vänja dej vid ljuset
Och demonen i min mara
Som jag gnytt och ylat mot
Står och lurar bakom dörren i tamburen
Han finge gärna leva
Som en lycklig idiot
I naturen som dom andra vilda djuren
Han har lärt mej att gå undan
Och att känna självförakt
För att jag var feg trots goda föresatser
Han har lärt mej att förneka
Den jag är och det jag sagt
Och att droga ner mej mot smärtor och strapatser
Och en stjärna börjar blekna
Nästa dag har börjat gry
En av dessa dagar som jag får försaka
Ändå vill jag inte smita
Ändå vill jag inte fly
Om jag inte vet att jag kan fly tillbaka
För det är väl här det händer
Det är här jag har mitt liv
Sörgårn brann för längesen och tyst är tuppen
Och det är här jag måste
Bli mej själv och så förbli
Om jag så ska falla ner och dö på kuppen
Lúcifer
O sino toca na minha mente
E alguém bate na minha porta
Eu me levanto, minhas brumas são densas
Ouço o eco do meu grito
Meu coração bate forte e rápido
Mas meu relógio anda devagar demais
E tudo gira e explode
Depois do ataque da noite
E eu fico pirando com as imagens da festa
Uma hora parece que é quase
Como se eu tivesse uma crise
Na outra, vem Belsebub, a besta
E meu vidro da janela treme
Com um barulho de motor constante
É um bombardeiro, parece assim pelo barulho
A última manobra faz uma looping
A chama cai bem no meu pé
O avião despenca contra a parede da sala
E a cortina desce para a pausa
Sob aplausos de uma multidão
Que leva a dor para fora da casa do pai
Justo quando tudo começa a fluir
Eles te puxam para o fundo
Antes que você tenha se acostumado com a luz
E o demônio na minha noite
Que eu gemi e gritei contra
Está espreitando atrás da porta do corredor
Ele poderia muito bem viver
Como um idiota feliz
Na natureza como os outros animais selvagens
Ele me ensinou a me afastar
E a sentir desprezo por mim mesmo
Porque eu fui covarde apesar das boas intenções
Ele me ensinou a negar
Quem eu sou e o que eu disse
E a me drogar para escapar das dores e das agruras
E uma estrela começa a apagar
O dia seguinte começa a clarear
Um desses dias que eu tenho que abrir mão
Ainda assim, não quero escapar
Ainda assim, não quero fugir
Se eu não souber que posso voltar
Porque é aqui que tudo acontece
É aqui que eu tenho minha vida
A Sörgårn queimou há muito tempo e o galo está em silêncio
E é aqui que eu preciso
Me tornar eu mesmo e assim permanecer
Mesmo que eu caia e morra na jogada