395px

Chuva Intermitente

Ola Magnell

Tidvis Regn

Du snodde som en tjuv och slog runt som en trapetsartist
Du hade bränt varenda skepp om inte lågan dött av syrebrist
Det var glädje, glam och garv, det var slöseri och slarv
Alla tentor sprack och sen var det vår
När din jänta stack, högg det till som i ett öppet sår

Du såg dej bara om om bängen kom och när en holk var tänd
Du flög i samma flumdröm, damp i samma återvändsgränd
Du blev varse våld och mord på mänskor, djur och jord
Och att det är Gud och Dollarn som rår
Ja, och sprickan mellan fäder och söner blev till ett öppet sår

Vissa tände på med zen, andra tände på med tao
Yang och yin och Ho Chi Minh, Che och Zappa, Marx och Mao
Ett liv efter tretti år var som att ligga på bår
Kistan gapar tandlöst tyst mot dej som ett öppet sår

Din dröm är död och glömd när ni drar på svängåflängturné
Du blev en slitåslänggrej och rabblar din refrängsuccé
Det är skrål och vrål och dunk, en styrkeskål, en klunk
Det är fredagskväll och törsten är svår
Du får en pava i pannan och pallet känns som ett öppet sår

Sen kvartar du en stund (om du har tur) och har en viss distans
När ni sätter er i bullen och drar till nästa disco-dans
Du fnissar till och tyr dej till din tysta dialog
Samma trötta, trygga, trasiga spår
Medan världen går mot höst och jorden blöder ur ett öppet sår

Alla flaggar med sin oskuld, alla döljer sin list
Plikten kallar livet ut för kung och anarkist
Du går upp i varv och kommer inte ner mer - ens när du får
Om du inte tar din valium när nerven känns som ett öppet sår

Dom drar fram dej ur ditt modersliv och säjer: Ordet är fritt
Men du vill vakna i din egen takt och väser: Mitt liv är mitt
Du vill vara hos dej själv medan skyarna flyr hän
Och göra bara det du förmår
Innan giftet du har svalt har spruckit ut igen som ett öppet sår

För sen är det för sent att förklara och att säja förlåt
Det brukar börja med ett åsknedslag, det brukar sluta med gråt
Den dag du tar till våld är du pantad och såld
Då ger dom slutgiltigt fan i hur du mår
Ja, du vet det, ja du vet men denna vetskap känns som ett öppet sår

Det är tidvis regn och periodvis uppochned
Det är tidvis sol men mest är tiden ur led
Det är tidvis bra när du får va ifred och klämma en tår
När dom tar ditt liv ifrån dej och ditt hjärta känns som ett öppet sår

Du trampar i ett trötthetsträsk och kommer ingenvart
Du famlar efter ljus och blundar för att natten är svart
Därute mäts du bara efter effektivitet
Eller efter var du gal att du står
Där fryser tårar till pikar och smälter ner till salt i ditt sår

Dom har fått dej att förneka din natur och tyngas ner av skam
Dom har fått dej att ställa dej sist i kön och hata dej fram
Du jagas av ditt minne men det brinner ingen eld
I den döda askan av igår
Men bråten bär du med dej och bördan känns som ett öppet sår

Det finns inga skäl att döma, att bli sentimental
Nuets stig är ständigt ny och nyckfull och hal
Men ibland får du räkna till tio gånger sju där du går
När du stöter på en mina och ett minne känns som ett öppet sår

Chuva Intermitente

Você se esgueirou como um ladrão e girou como um artista de circo
Você teria queimado cada barco se a chama não tivesse morrido por falta de oxigênio
Era alegria, brilho e risadas, era desperdício e descuido
Todas as provas foram pro espaço e então chegou a primavera
Quando sua garota foi embora, doeu como uma ferida aberta

Você só olhava para trás se a bandidagem chegasse e quando um baseado acendia
Você voava na mesma viagem maluca, caía na mesma rua sem saída
Você percebeu a violência e o assassinato de pessoas, animais e da terra
E que é Deus e o Dólar que mandam
Sim, e a rachadura entre pais e filhos se tornou uma ferida aberta

Alguns acendiam com zen, outros acendiam com tao
Yang e yin e Ho Chi Minh, Che e Zappa, Marx e Mao
Uma vida após trinta anos era como estar deitado em um caixão
O caixão se abre silenciosamente para você como uma ferida aberta

Seu sonho está morto e esquecido quando vocês partem para a turnê de balançar
Você se tornou um objeto descartável e repete seu sucesso de refrão
É gritaria e barulho e pancada, um brinde à força, um gole
É noite de sexta e a sede é intensa
Você leva uma pancada na testa e a cabeça parece uma ferida aberta

Então você dá uma pausa por um tempo (se tiver sorte) e mantém uma certa distância
Quando vocês entram no carro e vão para a próxima dança de disco
Você ri e se apega ao seu diálogo silencioso
As mesmas trilhas cansadas, seguras e quebradas
Enquanto o mundo avança para o outono e a terra sangra de uma ferida aberta

Todos exibem sua inocência, todos escondem sua astúcia
O dever chama a vida para o rei e o anarquista
Você acelera e não consegue desacelerar - nem quando você consegue
Se não tomar seu valium quando o nervo parece uma ferida aberta

Eles te puxam para fora do seu ventre materno e dizem: A palavra é livre
Mas você quer acordar no seu próprio ritmo e sussurra: Minha vida é minha
Você quer estar consigo mesmo enquanto as nuvens fogem
E fazer apenas o que você pode
Antes que o veneno que você engoliu estoure de novo como uma ferida aberta

Porque depois é tarde demais para explicar e pedir desculpas
Geralmente começa com um raio, geralmente termina em choro
No dia em que você apelar para a violência, você estará preso e vendido
Então eles não se importam mais com como você se sente
Sim, você sabe, sim, você sabe, mas esse conhecimento é como uma ferida aberta

É chuva intermitente e períodos de cabeça para baixo
É sol às vezes, mas a maior parte do tempo está tudo fora de lugar
É bom às vezes quando você pode ficar em paz e soltar uma lágrima
Quando eles tiram sua vida de você e seu coração parece uma ferida aberta

Você pisa em um pântano de cansaço e não vai a lugar nenhum
Você tateia em busca de luz e fecha os olhos porque a noite é negra
Lá fora, você é medido apenas pela eficiência
Ou pelo lugar onde você está
Lá, lágrimas congelam em farpas e derretem em sal na sua ferida

Eles te fizeram negar sua natureza e se sentir envergonhado
Eles te fizeram ficar por último na fila e se odiar
Você é perseguido pela sua memória, mas não há fogo queimando
Nas cinzas mortas de ontem
Mas você carrega os destroços e o peso parece uma ferida aberta

Não há razões para julgar, para ficar sentimental
O caminho do agora é sempre novo e caprichoso e escorregadio
Mas às vezes você precisa contar até setenta onde quer que vá
Quando você encontra uma mina e uma memória parece uma ferida aberta