Tidsdåren
Det fanns en tid när åar flöt i stilla harmoni
Med träd och grodd och gräs på gods och gård
Det kallas romantik och det kallas nostalgi
För den som inte hade gods och guld var tiden hård
Det fanns en tid när mänskor kunde tala med varann
Och inte bakom ryggen på en vän
Det säjs att det var Rom som föll och Spartacus som vann
Och Goliat besegrades men det var länge sen
Abel slogs ihjäl och floden kom
Dränkte Kain och allt fick börja om
Det fanns en tid när åkrar plöjdes upp och togs i bruk
Bland stubbar, stock och sten där plogen slant
Och nog blev man förgiftad även då men knappast sjuk
Av kadmium, ja du har hört det förut, inte sant
Det fanns en tid när städer dränktes av en vidrig lukt
Och råttor åt från fattighjonens bord
Det säjs att ingen längre dör i fattigdom och fukt
Lorten flöt till havs och råttan flydde under jord
Det stinker inte längre nu som förr
Det osar svavel innanför min dörr
Det fanns en tid när hon var lika mycket värd som han
Och ingen man blev bannad för en tår
Det säjs att det var hon som en gång var en sorts tyrann
Och att han som är tyrann idag var förtryckt igår
Det fanns en tid när varje vink från fogdarna var lag
Men "ja" var ändå ja - och "nej" var nej
Fast fogdarna är färre, är dom rikare idag
Och lagens ord är grekiska, åtminstone för mej
Mänskor sliter än och fogden tar
Vad folket gör men mera sällan har
Och det var knappast gamle Noak som
Snodde folkets ark om floden kom
O Tempo das Sombras
Houve um tempo em que os rios fluíam em calma harmonia
Com árvores, brotos e grama nas fazendas e sítios
Chamavam isso de romantismo e nostalgia
Para quem não tinha terras e ouro, o tempo era duro
Houve um tempo em que as pessoas podiam conversar entre si
E não falavam pelas costas de um amigo
Dizem que foi Roma que caiu e Spartacus que venceu
E Golias foi derrotado, mas isso foi há muito tempo
Abel foi assassinado e a enchente veio
Afogou Caim e tudo teve que recomeçar
Houve um tempo em que os campos eram arados e cultivados
Entre tocos, troncos e pedras onde o arado escorregava
E sim, a gente se intoxicava mesmo assim, mas mal ficava doente
De cádmio, sim, você já ouviu isso antes, não é?
Houve um tempo em que as cidades eram inundadas por um cheiro horrível
E ratos comiam da mesa dos pobres
Dizem que ninguém mais morre de pobreza e umidade
A sujeira fluiu para o mar e o rato fugiu para debaixo da terra
Não fede mais agora como antes
Tem um cheiro de enxofre dentro da minha porta
Houve um tempo em que ela valia tanto quanto ele
E nenhum homem era punido por uma lágrima
Dizem que foi ela quem um dia foi uma espécie de tirana
E que ele, que é tirano hoje, foi oprimido ontem
Houve um tempo em que cada sinal dos fiscais era lei
Mas "sim" ainda era sim - e "não" era não
Embora os fiscais sejam menos, eles são mais ricos hoje
E as palavras da lei são grego, pelo menos para mim
As pessoas ainda trabalham e o fiscal leva
O que o povo faz, mas mais raramente tem
E não foi o velho Noé que
Roubou a arca do povo quando a enchente veio