Hos Kuratorn
Jag sitter hos kuratorn och vi rör oss inom ramen
För allt från första fyllan till tji studentexamen
I skvallerstan där man blev född och formad och bedragen
Av plugg och bud och borgerskap och Gud och jantelagen
Man hämmades av hygglighet och knäcktes av kutym
Så damp man ner i storstan, knappast fri men anonym
Jag tog ett andetag och stöp av luften på perrongen
Och vaknade men jacken på den vajande batongen
"Hur var det här då" sa konstapeln, jag sa "Atmosfären
Är ju ingenting man fryser på" och satte mej på tvären
Jag tog mej till hotellet där portiern i sin svid
Såg irriterad ut och jag var klart paranoid
Jag bad om enkelrum, han bad om namn på företaget
Jag sa "Förlåt, hursa", då log han listigt och förslaget
Och sa "Tvåhundranitti kronor tack, rum hundrafjorton"
Jag sa "Behåll din nyckel du och kyss mej under stortån"
Jag vände som en furie och gick till närmsta bar
Och vräkte i mej whisky som en törstig dromedar
Sen gick jag ut i natten som en världsvan salamander
Och smorde kråset och blev hög som kejsar Alexander
Med arvet på min bankbok men på krogen svor och slet man
Jag sa "Vem äger plejset", kyparn snäste "Tore Wretman"
Sen gick jag ut och tog en trick och gick till Gamla Bro
Och tog en holk och polarn garva "Hälsa Värnamo"
Men när jag bytte dialekt, sa polarn "Har'u feber
Du låter som en rixtassman, en bildad skånestreber"
Men jag stod på och käftade i banken och affären
Som en ara, som en byråkrat i karriären
Dom sa "Du som e från bystan, vaffö snackar'u sådär"
Jag sa "Jag älskar kula stan, jag bor och jobbar här"
Nå hursomhelst, jag drömde bort varenda dag i sängen
Och dolde mej i dimman och dök in i pundarsvängen
Jag brände av mitt arv, man var väl ingen gniden lantis
Och flykten var ju uppenbar, men kicken var gigantisk
Jag tände av och tänkte "Mors, va e're här för strul"
Och drog tillbaks till morsan - inte fan var det nå' kul
Men jag blev pigg i pallet och tog parti i valet
För folket mot tyranner, klerikat och kapitalet
Och kom till stan igen och skrek fem gånger i kvarteret
Att Mao var stor och klampade väl ofta i klaveret
Jag var en kommunist som inte vuxit ur sin kolt
Mot Ågren och hans anhang hjälpte ingen majrevolt
När juni kom satt man vid Sveavägen på Terrassen
Med flummiga visioner, iförd bästa hippiestassen
Vi lyssnade på Mecki Mark Men då och Fläsket Brinner
Och tände på med allt med undantag av gas och thinner
Det tog sin tid att landa på sin rätta köl
Det gick med hjälp av Janov men det krävdes mellanöl
Sen gick jag runt och skrek på lek, jag tyckte synd om barnen
Vid dagis låg en motorled och hela grottekvarnen
Kröp innanför mitt skinn och jag blev sjuk av polemiken
Jag fördes åter till Maria-polikliniken
Där fick jag antabus, i några veckor stod jag pall
Jag rodnade så häftigt när jag fick ett återfall
Sen tog jag jobb på firma, det låg liksom i tiden
Att ha kavaj och slips och va beslöjat vänstervriden
Men vi slog vakt om almarna när snuten blev på hugget
En snut och jag var förresten polare i plugget
Men stan jag drömde om var fylld av fantasi och färg
Där skulle fan få heta Hjalmar Mehr och Wallenberg
Och almarna står kvar bevars men folk har tappat orken
Somliga försvann till skogs och somliga till torken
Andra sitter med familj och barn och håller färgen
I Farsta, Skärmarbrink, Hässelby och Hallonbergen
Med magkatarr och cancer - det tycks mej lite väl starkt
Att tvingas bo i den miljön och dö i hjärtinfarkt
Med lönsamhet i blicken och med huvet under armen
Byggde dom ett dårhus och storstan miste charmen
Det vore kanske lättare att gå här i ekluten
Om tjejerna fick komma in och riva upp besluten
För jag är trött på luftslott och slimmad retorik
Och snack om servicehus och utbyggd kollektivtrafik
Men gubben kom och gubben gick med dokumentportföljen
Och satte sej i lugn och ro i bästa skinnfåtöljen
Vad bryr sej gubben om ifall det blåser kallt som satan
På tjejerna som nu ska flytta till Regeringsgatan
Och han som lyfte kovan rörde aldrig vid nåt knark
Han är en ansedd herre, han går på säker mark
Jag, jag log så hult och svalde tills jag ville mörda
Jag hörde till dom tigande, dom ständigt överkörda
Jag tog min kniv och tänkte "Inte skära, bara rispa"
Piketen kom och jag fick skjuts till första bästa hispa
Jag slet och slog och sparkade och skrek som en förryckt
Dom sa att jag var farlig fast jag bara var förtryckt
Jag tydde mej till lodarna och sa "Hej hopp, hur mår ni"
Och sjöng en sång dom ansåg var för lång och rättså corny
Jag sjöng på Mosebacke men responsen var så vissen
Att jag gick ut och svor och grät på Katarinahissen
Jag tänkte hoppa när det slog mej klart som i en bok
Att jag bara tagit räkning för en taskig högerkrok
Jag for som jojon mellan apatin och piedestalen
Mellan Hagaparkens lugna lunk och T-Centralen
Och bästa jag går och mörkar, har jag hamnat mitt i smöret
Sen var jag noll igen - sen gav jag fan i hela köret
Ena veckan var det bara strul och strid och stress
Och när man äntligen blev ensam dog man av tristess
Så jag tog jordens neråttjack och väcktes inte förrän
Vintern, ja rent ut sagt fascismen stod för dörren
Med hakkors, hat och heroin och stålar som var snabba
Och guden heter Mammon än och kungen heter Abba
Men säjer du "Revolutionen sprack", då har du fel
För allt har sin säsong och ångest är vår arvedel
Men detta känner ni ju till, min bäste herr Kurator
Om ni vill veta mer om mej så kolla med nån dator
Jag sticker nu för jag har slutat punda, slåss och härja
Så möter jag en man på väg från stan till Beckomberga
Jag frågar "Vem är ni som verkar så trött och vill"
Han svarar "Birger Jarl", jag säjer bara "Lycka till"
Na Casa do Psicólogo
Estou na casa do psicólogo e a gente se move dentro dos limites
De tudo, da primeira bebedeira até a formatura que não rolou
Na cidade onde nasci, moldado e enganado
Por estudos, regras, burguesia, Deus e a lei de Jante
Fui contido pela educação e quebrado pela tradição
Então caí na grande cidade, mal livre, mas anônimo
Respirei fundo e caí do ar na plataforma
E acordei com o casaco na batida da porrada
"Como tá isso aqui?" disse o policial, eu respondi "A atmosfera
Não é nada que congele" e me sentei de lado
Fui para o hotel onde o porteiro, todo arrumado
Parecia irritado e eu estava claramente paranoico
Pedi um quarto simples, ele pediu o nome da empresa
Eu disse "Desculpa, como é que é?", então ele sorriu astuto e sugeriu
"Duzentos e noventa coroas, quarto cento e quatorze"
Eu disse "Fica com a chave e me beija no dedão do pé"
Virei como uma fúria e fui para o bar mais próximo
E enfiei whisky pra dentro como um dromedário sedento
Depois saí na noite como uma salamandra experiente
E me embriaguei, fiquei alto como o imperador Alexandre
Com a herança na conta, mas no bar xingava e brigava
Eu disse "Quem é o dono do lugar?", o garçom respondeu "Tore Wretman"
Então saí e peguei um táxi e fui para Gamla Bro
E pedi uma cerveja e meu amigo riu "Saudações a Värnamo"
Mas quando mudei o sotaque, meu amigo disse "Você tá com febre
Você tá soando como um caipira, um intelectual de Skåne"
Mas eu continuei discutindo no banco e no comércio
Como um papagaio, como um burocrata em carreira
Eles disseram "Você que é da cidade pequena, por que fala assim?"
Eu disse "Eu amo a cidade grande, eu moro e trabalho aqui"
De qualquer forma, eu sonhei todos os dias na cama
E me escondi na névoa e mergulhei no mundo das drogas
Queimei minha herança, não era um caipira mesquinho
E a fuga era óbvia, mas a adrenalina era gigantesca
Eu acendi e pensei "Mãe, que confusão é essa"
E voltei pra casa - não era nada divertido
Mas fiquei esperto e me envolvi na eleição
Pelo povo contra tiranos, clérigos e o capital
E voltei pra cidade e gritei cinco vezes no quarteirão
Que Mao era grande e pisava no pé de todo mundo
Eu era um comunista que não tinha crescido
Contra Ågren e sua turma, ninguém ajudou na revolta de maio
Quando junho chegou, estava na Sveavägen na Terrassen
Com visões malucas, vestido com o melhor estilo hippie
Ouvimos Mecki Mark Men e Fläsket Brinner
E acendemos tudo, exceto gás e thinner
Demorou um tempo pra encontrar meu caminho
Foi com a ajuda de Janov, mas precisei de uma cerveja leve
Depois andei gritando em brincadeira, sentindo pena das crianças
Na creche havia uma pista de motor e toda a confusão
Entrou na minha pele e fiquei doente com a polêmica
Fui levado de volta à clínica Maria
Lá me deram antabuse, por algumas semanas aguentei
Fiquei tão vermelho quando tive uma recaída
Depois arrumei um emprego, era a moda do momento
Usar paletó e gravata e ser um esquerdista disfarçado
Mas defendemos os plátanos quando a polícia ficou em cima
Um policial, aliás, era meu amigo da escola
Mas a cidade que eu sonhava era cheia de fantasia e cor
Lá o diabo teria que se chamar Hjalmar Mehr e Wallenberg
E os plátanos ainda estão lá, mas o povo perdeu a força
Alguns sumiram para o mato e outros para a seca
Outros ficam com família e filhos e mantêm a cor
Em Farsta, Skärmarbrink, Hässelby e Hallonbergen
Com gastrite e câncer - isso me parece um pouco forte
Ser forçado a viver nesse ambiente e morrer de infarto
Com rentabilidade no olhar e a cabeça debaixo do braço
Construíram um manicômio e a grande cidade perdeu o charme
Talvez fosse mais fácil andar aqui na eclética
Se as garotas pudessem entrar e reverter as decisões
Porque estou cansado de castelos de ar e retórica enxuta
E papo sobre casas de serviço e transporte coletivo ampliado
Mas o velho veio e o velho foi com a pasta de documentos
E se sentou tranquilo na melhor poltrona de couro
Que se importa se o velho tá com frio como o diabo
Com as garotas que agora vão se mudar para Regeringsgatan
E ele que levantou a grana nunca tocou em droga
Ele é um homem respeitado, ele anda em terreno seguro
Eu, eu sorri de forma forçada e engoli até querer matar
Eu pertencia aos silenciosos, os constantemente atropelados
Peguei minha faca e pensei "Não vou cortar, só arranhar"
A polícia chegou e me deu carona até o primeiro elevador
Eu lutei e gritei e xinguei como um louco
Disseram que eu era perigoso, mas eu só estava oprimido
Eu me dirigi aos perdidos e disse "Oi, como vocês estão"
E cantei uma canção que acharam longa e bem clichê
Cantei no Mosebacke, mas a resposta foi tão murcha
Que saí xingando e chorando no Katarinahissen
Pensei em pular quando me veio à mente como em um livro
Que eu só tinha feito a conta de um soco ruim
Eu fui como um ioiô entre a apatia e o pedestal
Entre a calma de Hagaparken e T-Centralen
E o melhor que eu faço é me esconder, estou no meio da confusão
Depois eu era nada de novo - então me importei com tudo
Uma semana era só confusão, briga e estresse
E quando finalmente ficava sozinho, morria de tédio
Então peguei a pior droga do mundo e não acordei até
O inverno, sim, francamente, o fascismo estava à porta
Com suásticas, ódio e heroína e grana rápida
E o deus se chama Mammon e o rei se chama Abba
Mas se você diz "A revolução estourou", então você está errado
Porque tudo tem sua estação e a angústia é nossa herança
Mas isso vocês já conhecem, meu caro senhor Psicólogo
Se você quiser saber mais sobre mim, consulte um computador
Estou indo agora porque parei de usar, brigar e causar
Então encontro um homem a caminho da cidade para Beckomberga
Eu pergunto "Quem é você que parece tão cansado e quer"
Ele responde "Birger Jarl", eu só digo "Boa sorte"