Öster Om Vägen
Jag bor öster om en vind
Väster om ett källsprång
Mellan buller och brus
Min sång behöver ord
Som plantan i sin jord
Behöver näring och ljus
I en liten strimma sol
Far idéer och damm
En tomte tassar in
Och ett troll tittar fram
När stormen ryter i
Och dränker alla skira
Ord och röster
Jag önskar
Att det äntligen snart
Ska börja blåsa från öster
Det är dags igen att dra
Byta ut min oro
Mot idéer och bröd
Ett frö som börjat gro
Får inte lugn och ro
Förrän blomman är död
På denna sidan
Här kan det tyckas så skevt
Att ryckas upp av stormen
Och inte ha levt
Stormen har sitt hem här
Du och jag är bara
Jordens gäster
Jag önskar
Att det äntligen snart
Ska sluta blåsa från väster
Stormen kom från söder
När jag bodde granne
Med Decibella Bulleribång
Jag lystrade mot norr
Till grävmaskin och borr
Nånting måste hända
Vinden måste vända
För jag vill ha tillbaks
Min sång
Lyckan är en parantes
Längtan är en istid
Och varje sanning ett bloss
Fast vandringen är grå
Är vägen värd att gå
När ljuset kommer till oss
När jag glömde vem jag var
Gav mej drömmen en vink
Pusselbiten distraheras
Bort i en blink
Stormen blåser ut mitt ljus
Och skrämmer undan
Källans röster
Jag önskar
Att det äntligen snart
Ska börja blåsa från öster
Leste do Caminho
Eu moro leste de um vento
Oeste de uma fonte
Entre barulho e ruído
Minha canção precisa de palavras
Como a planta em sua terra
Precisa de nutrientes e luz
Em uma pequena faixa de sol
Vão ideias e poeira
Um duende entra
E um troll aparece
Quando a tempestade ruge
E afoga todas as delicadas
Palavras e vozes
Eu desejo
Que finalmente em breve
Comece a soprar do leste
É hora de novo de partir
Trocar minha preocupação
Por ideias e pão
Uma semente que começou a brotar
Não terá paz e sossego
Até que a flor esteja morta
Neste lado
Aqui pode parecer tão torto
Ser arrancado pela tempestade
E não ter vivido
A tempestade tem sua casa aqui
Você e eu somos apenas
Visitantes da terra
Eu desejo
Que finalmente em breve
Pare de soprar do oeste
A tempestade veio do sul
Quando eu morava ao lado
De Decibella Barulhenta
Eu escutava para o norte
Para escavadeiras e brocas
Algo precisa acontecer
O vento precisa mudar
Porque eu quero de volta
Minha canção
A felicidade é um parêntese
A saudade é uma era do gelo
E toda verdade uma faísca
Embora a caminhada seja cinza
O caminho vale a pena ser trilhado
Quando a luz chega até nós
Quando eu esqueci quem eu era
O sonho me deu um sinal
A peça do quebra-cabeça se distrai
Em um piscar de olhos
A tempestade apaga minha luz
E afasta
As vozes da fonte
Eu desejo
Que finalmente em breve
Comece a soprar do leste