Trubbel
Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor
Nu surrar bin och fåglar sjunger överallt
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
Men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst
Därute doftar det av sommarns alla dofter
Där är det sommar men här inne är det höst
Jag levde lycklig här med dig och mina katter
Ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst
Försonad med min karaktär, för jag har aldrig
Förmått att säga nej till någonting som helst
Och aldrig nekat mig det ena eller andra
Och levat livet tills jag krossades en dag
Det börja med att du bedrog mig med en annan
En som du sa var mycket finare än jag
Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
Tills du bekände att han givit dig på båten
Då blev det dödstyst här i trädgården igen
Ifrån den stunden var den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss och gick mot mitt livs nederlag
Jag hade hammaren beredd under kavajen
När han kom ut i sidenscarf och sa: "god dag!
Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata"
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad
Och jag blev bjuden på konjak och på cigarrer
Och kunde inte få mig till att säga nej
Och när vi skildes var vi bästisar och bundis
Och jag tog saker som du glömt med hem till dig
Jag går omkring i mitt pompeji, bland ruiner
Jag traskar runt i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner
Och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och mina katter som de är
Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär
Problemas
Agora os campos brilham com todas as flores do verão
Agora as abelhas zumbem e os pássaros cantam por toda parte
Agora o vento passa pelas copas altas das árvores
Mas no meu jardim está seco, escuro e frio
Aqui está bagunçado e crescido, feio e emaranhado
E tão desesperadamente triste e cinza quanto no meu peito
Lá fora, o cheiro é de todas as fragrâncias do verão
Lá é verão, mas aqui dentro é outono
Eu vivi feliz aqui com você e meus gatos
Uma vida de pecado e sem preocupação em ser salvo
Reconhecido com meu caráter, pois eu nunca
Consegui dizer não a nada que fosse
E nunca me neguei a uma coisa ou outra
E vivi a vida até que um dia eu fui esmagado
Começou quando você me traiu com outro
Um que você disse ser muito mais bonito que eu
Nossa briga durou semanas, os gritos se misturavam com o choro
E eu fui comparado de forma cruel com seu amigo chique
Até que você confessou que ele tinha te levado para a cama
Então ficou um silêncio mortal aqui no jardim novamente
A partir daquele momento, aquele homem foi duplamente odiado
Ele brincou com você, com a gente por um tempinho
E eu, eu senti como se também tivesse sido rejeitado
Eu queria brigar e fui em direção à derrota da minha vida
Eu tinha o martelo pronto debaixo do paletó
Quando ele saiu com um lenço de seda e disse: "bom dia!"
"Entre e sente-se um pouco, vamos conversar"
Eu só gaguejei, agora não lembro o que
E fui convidado para conhaque e charutos
E não consegui me forçar a dizer não
E quando nos separamos, éramos melhores amigos e camaradas
E eu levei coisas que você esqueceu de volta para você
Eu ando por meu pompei, entre ruínas
Eu caminho pelas sobras da nossa vida
Mas você nunca deve me alfinetar sobre centavos
E nunca deve se tornar um passatempo de outro
Não, para o antigo devemos fazer lindas coroas
E levar nossa vida e meus gatos como são
E apesar de toda a falta de amor e desgastes e franjas
Eu vou te amar até o fim da vida, você é querida