Den Fulaste Mannen I Världen
Många låter rätt efterblivna när dom rappar
Och det är samma tugg på samma dystra beat hela tiden...
Jag skrider till verket och lämnar ett avtryck
Som lämnar ett intryck som får dig att känna dig simpel
Lämna mig inte, stanna kvar vid min sida, finns för mig alltid
En hyvens karl som ler utav vänlighet, men det visste ni kanske?
Ni bor inne i staden fast klättrar utanpå muren
Jag tar mina kritor, färgsätter utanför konturerna
Ekonomin är noll, visst skålar jag gärna
Har mina trasiga blå jeans, fast dom är hålen på knäna
Ge mig din välsignelse, lämna mig sen
Har fått en dålig ovana som blivit min endaste vän
Jag, slår förgäves med min sten på det fuktiga krutet
Är den fulaste mannen i världen i lustiga huset
Den vackraste sången, den låten den har ingen titel
Vi vet att alla våra gudar gråter ut när ingen tittar
Men som man säger, vad som än fäller ditt himmel
Här är jag som första utgåvan på bara ett ställe i rymden
Chorus x2:
Jag kan inte, vill inte göra nåt annat än just det här
Den fulaste mannen, han är förstörd om inte rösten bär
Den fulaste mannen i världen
Jag är den fulaste mannen i världen i lustiga huset
Jag läser min tidning, ryser dock åt miljoner fel
Visst söker vi alla efter nåt som lyser upp vårt solsystem
Vem av er vet vart jag ska? Törs inte famna i blindo
Säger hej då till det bästa, pussar mamma på kinden
Dom som inte har sett eller hört kommer att se
Jag skriver ur mig hela mitt liv för att ge bort det till er
Kort och gott, låter dock folk läsa mina tankar
Vad håller folk på med? Slår i botten här med mina ankare
Och du kan lämna mig nu, bara du kommer ihåg
Men musiken har fångat mig och jag har fått stockholmssyndromet
Fast turbulensen försöker jag sova ut
Hur kan det kosta dig likadant som den här röken jag blåser ut
23 och för en rad minnen berättas kort
Ser då såsfläckar på plagg som ingen kan tvätta bort
Här är jag, bor och lever på gatan i världen
Går igenom minfältet för att peka tillbaka på vägen
[Chorus x 2]
Piercar min rygg med ett blocklås
Häng mig i himmelen, vänner försvinner i mängden, ryktet blir bortblåst
Förvänta dig inget, här är verser och toner
Som bättre visioner av pest eller kolera
En turist i cynismen så vad kommer att föreslås
Skillnaden mellan flyga och falla är hållet man gör det åt
Och jag vet att många vill skicka mig till akuten
Fast jag är inte han som slår folk och får tjejen på slutet
Och när det går tungt är ni snabba på att vända ryggen
Var bussen redan på väg, eller kom den för jag tände ciggen?
Ta täten, för stigen till brunnen är lätt att hitta
Men när hinken är full är den lite för tung för att lyfta
Vet vad ni vill, för ni springer och frågar, jag hör er
När marken ger mig applåder och himmelen rodnar inför mig
Så där i mitten plockar jag rim med flottiga fingrar
Blickar mot skyn och fäller sen ut mina loppbitna vingar
[Chorus x 2]
Den fulaste mannen i världen
i lustiga huset
Organism 12
DJ Large
Ny gryning
Vi är tillbaka!
O Homem Mais Feio do Mundo
Muita gente parece meio atrasada quando rima
E é sempre a mesma ladainha no mesmo beat sombrio...
Eu vou pra ação e deixo minha marca
Que causa uma impressão que te faz sentir pequeno
Não me deixe, fique ao meu lado, esteja sempre comigo
Um cara legal que sorri com bondade, mas vocês já sabiam disso?
Vocês moram na cidade, mas escalam por fora do muro
Eu pego meus giz de cera, colorindo fora das linhas
A economia tá zero, claro que eu brindo à vontade
Tô com meu jeans rasgado, mesmo com buracos nos joelhos
Me dê sua bênção, depois me deixe em paz
Peguei um vício ruim que se tornou meu único amigo
Eu, bato em vão com minha pedra na pólvora úmida
Sou o homem mais feio do mundo na casa maluca
A canção mais bonita, essa música não tem título
Sabemos que todos os nossos deuses choram quando ninguém vê
Mas como dizem, o que derruba seu céu
Aqui estou eu, como a primeira edição em um só lugar no espaço
Refrão x2:
Eu não posso, não quero fazer nada além disso aqui
O homem mais feio, ele tá acabado se a voz não soar
O homem mais feio do mundo
Eu sou o homem mais feio do mundo na casa maluca
Eu leio meu jornal, mas me arrepio com milhões de erros
Claro que todos nós buscamos algo que ilumine nosso sistema solar
Quem de vocês sabe pra onde eu vou? Não me atrevo a tatear no escuro
Digo adeus ao melhor, dou um beijo na bochecha da mãe
Aqueles que não viram ou ouviram vão ver
Eu escrevo toda a minha vida pra dar de presente a vocês
Resumindo, deixo o povo ler meus pensamentos
O que o povo tá fazendo? Batendo no fundo aqui com minhas âncoras
E você pode me deixar agora, desde que se lembre
Mas a música me prendeu e eu peguei a síndrome de Estocolmo
Mesmo com a turbulência, tento dormir
Como pode custar pra você o mesmo que essa fumaça que eu sopro?
23 e uma série de memórias contadas brevemente
Vejo manchas de molho em roupas que ninguém consegue tirar
Aqui estou eu, morando e vivendo na rua do mundo
Passando pelo campo minado pra apontar de volta pro caminho
[Refrão x 2]
Furo minhas costas com um cadeado
Me pendure no céu, amigos desaparecem na multidão, a fama se dissipa
Não espere nada, aqui estão versos e melodias
Como visões melhores de peste ou cólera
Um turista no cinismo, então o que será proposto
A diferença entre voar e cair é a direção que você toma
E eu sei que muitos querem me mandar pro hospital
Mas eu não sou aquele que bate nos outros e fica com a garota no final
E quando as coisas ficam difíceis, vocês são rápidos em virar as costas
A busão já tava a caminho, ou veio porque eu acendi o cigarro?
Tome a dianteira, porque o caminho até o poço é fácil de encontrar
Mas quando o balde tá cheio, ele é um pouco pesado demais pra levantar
Sei o que vocês querem, porque vocês correm e perguntam, eu ouço vocês
Quando o chão me aplaude e o céu cora diante de mim
Então ali no meio eu pego rimas com dedos engordurados
Olho pro céu e depois abro minhas asas cheias de pulgas
[Refrão x 2]
O homem mais feio do mundo
na casa maluca
Organismo 12
DJ Large
Nova aurora
Estamos de volta!