Maskrosbarn
Första versen:
Jag har gjort mitt bästa för att va en optimist
receptet för en lösning smakar sämre med en kompromiss
får ett test och leva men ingen vill gå fri
ta chansen låt en minnesbeta ge mig min giljotin
fokuserad som fan så fumlar jag ändå
ni vill inte bestiga bergen då blir kullarna för små
vaken många nätter grubbla på mitt skivkontrakt
i mitten av en röra när jag rullat upp med weed och hasch
brinnande penna glöd i blicken slug och målmedveten
nu nämner jag inga namn men nån har skjutit fågel fenix
ett skådespel av vänner inget annat åter skildras
är stenen för tung är det bäst du låter den ligga
nån dag i tiden kommer allt vända med vinden
man kämpar för brons och för guld men det är ingen här som vill kämpa för silver
hämta andan kom hit och samla ditt mod
styr du i orkestern eller sitter du tyst på andra fiol
Refräng:
Faller jag faller jag inte mycket att göra åt
min fjäder i vinden har äntligen lyckats landa
faller jag faller jag inte mycket att göra åt
för min fjäder i vinden har äntligen lyckats landa.
Vers 2:
Släpp era pennor tiden är slut
för många lösa ändar i samma säck har nu gjort att det blivit en knut
när livet är slut plockar du taggar ur såren
och frågar dig själv varför blåser min flagga på månen
står där i lappade byxor och lagade skor
en av dom här regninga dagarna kommer jag ha fått nog
och kom hit för skörden planterar en värld av ett frö
en maskros vid kanten av motorvägen som vägrar att dö
gödde min kära demon så släppte jag ut den
fast jag vet att kaptenen ska följa med skeppet ner till djupet
slut slut sluta va tills sluten är och skjuter vilt
så får en en önskan går sen för långt och önskar tusen till
så lyssna till gatan och skåda när tysta män gapar där
är jag den enda som hittat vägen till krysset på kartan
jag dör och lämnar ett block fyllt av mina fria sånger
satte kniven i min rygg såg på när du fick vrida om den.
Refräng:
Faller jag faller jag inte mycket att göra åt
min fjäder i vinden har äntligen lyckats landa
faller jag faller jag inte mycket att göra åt
för min fjäder i vinden har äntligen lyckats landa.
Vers 3:
Mitt bokslut börjar med att höja med
är förföljd av med nöjda leende fördömmer dom jag lever med
vill sova bort mina drömmar vaknar och somnar
tar dagen som kommer som dagen är kommen (vardagsångest!)
det är okej att vara här men inte leva
vi faller och landar i gravar grävda utav silverskedar
du tror nog mitt fat är inget jag släpper ifrån mig
hungrig till och med den dag jag sitter där mätt och belåten
den här pyramiden är byggd av mig och bara mig
vi brukade va vänner nu när vi möts säger vi bara hej
mitt engagemang som vandrade fram med heder
samma mannar kommer nu att skilja agnarna från vetet
lär mig svaren slutar kolla på frågorna
mitt i stormens öga där jag gjuter olja på vågorna
så glöm allt för kung är min riktiga titel
drar ett streck över allt sätter punkt i sista kapitlet.
Refräng:
Faller jag faller jag inte mycket att göra åt
min fjäder i vinden har äntligen lyckats landa
faller jag faller jag inte mycket att göra åt
för min fjäder i vinden har äntligen lyckats landa.
Filhos do Dente-de-leão
Primeira estrofe:
Eu fiz o meu melhor pra ser um otimista
A receita pra uma solução fica amarga com uma concessão
Passo por um teste e vivo, mas ninguém quer ficar livre
Aproveita a chance, deixa uma lembrança me dar minha guilhotina
Focado pra caramba, mas mesmo assim eu tropeço
Vocês não querem escalar montanhas, então as colinas ficam pequenas
Acordado muitas noites, pensando no meu contrato
No meio de uma bagunça, enquanto eu fumava um baseado
Caneta ardendo, brilho no olhar, astuto e determinado
Agora não vou citar nomes, mas alguém atirou na Fênix
Um espetáculo de amigos, nada mais se retrata
Se a pedra for pesada, é melhor você deixar pra lá
Um dia no futuro, tudo vai mudar com o vento
A gente luta por bronze e por ouro, mas ninguém aqui quer lutar por prata
Respira fundo, vem cá e reúne sua coragem
Você comanda a orquestra ou fica calado no segundo violino
Refrão:
Se eu cair, eu não caio, não tem muito o que fazer
Minha pena no vento finalmente conseguiu pousar
Se eu cair, eu não caio, não tem muito o que fazer
Pois minha pena no vento finalmente conseguiu pousar.
Verso 2:
Soltem suas canetas, o tempo acabou
Muitas pontas soltas na mesma sacola agora formaram um nó
Quando a vida acabar, você tira os espinhos das feridas
E se pergunta por que minha bandeira está tremulando na lua
Estou lá com calças remendadas e sapatos consertados
Um desses dias chuvosos, eu vou ter chegado ao meu limite
E vim aqui pra colher, plantar um mundo a partir de uma semente
Um dente-de-leão na beira da estrada que se recusa a morrer
Alimentei meu querido demônio, então eu o deixei sair
Mesmo sabendo que o capitão vai descer com o navio até o fundo
Fim, fim, pare até que o fim chegue e atire sem parar
Assim um desejo se torna demais e pede mil outros
Então ouça a rua e veja quando homens silenciosos gritam lá
Sou eu o único que encontrou o caminho para o xis no mapa?
Eu morro e deixo um caderno cheio das minhas canções livres
Coloquei a faca nas minhas costas e vi você girar ela.
Refrão:
Se eu cair, eu não caio, não tem muito o que fazer
Minha pena no vento finalmente conseguiu pousar
Se eu cair, eu não caio, não tem muito o que fazer
Pois minha pena no vento finalmente conseguiu pousar.
Verso 3:
Meu balanço começa com um aumento
Sou perseguido por sorrisos satisfeitos que condenam quem eu vivo
Quero dormir meus sonhos, acordo e durmo de novo
Levo o dia que vem como o dia que chegou (ansiedade do dia a dia!)
É ok estar aqui, mas não viver
Nós caímos e pousamos em tumbas cavadas por colheres de prata
Você deve achar que meu prato é algo que eu deixo pra trás
Faminto até o dia em que eu estiver lá satisfeito e contente
Essa pirâmide foi construída por mim e só por mim
Nós costumávamos ser amigos, agora quando nos encontramos, só dizemos oi
Meu compromisso que caminhava com honra
Os mesmos caras agora vão separar o joio do trigo
Me ensine as respostas, paro de olhar as perguntas
No olho da tempestade, onde eu coloco óleo nas ondas
Então esqueça tudo, pois rei é meu verdadeiro título
Faço uma linha em tudo, coloco um ponto no último capítulo.
Refrão:
Se eu cair, eu não caio, não tem muito o que fazer
Minha pena no vento finalmente conseguiu pousar
Se eu cair, eu não caio, não tem muito o que fazer
Pois minha pena no vento finalmente conseguiu pousar.