Gaztelugatxe
Seirehun urte inguru
kosta aldean zen gertatu,
itsasgizon zahar batek
behintzat hala zidan kontatu,
enbat itzelak Gaztelugatxen
untzi eder bat zuen hondatzen,
euskaldunontzat barruan
altxor haundiak ei zekartzan.
Igaz udako goiz batez
eguzkiaren lehen printzez
jo nuen itsas barrena
bihotza dardara eginez,
murgildu nintzen ur gardenetan,
arakatu ongi hare-haitzetan,
han zegoen tinkaturik
goroldioak estalirik.
Indar guztioz bultzatzen
altxor kutxa zabaldu nuen,
atzera egin ninduen
uhin haundia altxatu zen,
inor ez zapaltzeko gogoa,
zapalduak ez izatekoa,
hau da gure urguilua
altxor guztien iturria.
Eta hau hola ez bazan
sar nazatela kalabazan,
ipui txit barregarriak
kontatu nizkizuen plazan.
Gaztelugatxe
Cerca de sete anos
aconteceu na costa,
um velho pescador
pelo menos foi o que me contaram,
com tempestades em Gaztelugatxe
um lindo barco estava afundando,
para nós, bascos, dentro
tinha grandes tesouros.
Certa manhã de verão
com os primeiros raios do sol
mergulhei no mar
com o coração acelerado,
me joguei nas águas cristalinas,
explorando bem aquelas pedras,
lá estava firme
coberto de algas.
Com toda a força empurrei
abri o baú do tesouro,
uma onda me fez recuar
uma grande onda se levantou,
sem vontade de pisar em ninguém,
para não esmagar os que estão,
este é nosso abrigo
a fonte de todos os tesouros.
E se não fosse assim
me deixem entrar na calabresa,
histórias muito engraçadas
eu contei pra vocês na praça.