Fjälldrottningens Slott
Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd
Ett slott bland klippor synes ifrån kustlandets istäckta fjord
Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd
Dess skrov står sargat av den renande stormen dräpande hård
[Refräng:]
En islupen dimbild mot bergstupen vätter
På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala
Nu er det långt till solvita nätter
De av älvefärden dansar på hällarna hala
träget ekar rösters rop genom natten tom
De ljuda skall över rikets vidd till dess högborgs kungliga torn
Snart så skal de väcka urbergets slumrande gnom
Vida skola höres furstliga stötar från bronsgjutna horn
Mörka skuggor rör sig över berg og häll
Månens strålar brytes genom tigande lövgrensverk
Dyster skepnad vandrar i den sena kväll
Skådar troget över himlabrynet mantlad i särl
En islupen dimbild mot bergstupen vätter
På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala
Nu er det långt till solvita nätter
De av älvefärden dansar på hällarna hala
Stillhet råder från dung till skär
Mörka moln sig dock vidgar
Härar samplas och blodsfanan svär
Trohet, och tronen blidkar
Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd
Ära åt de dräpta som förhindrade fjällrikets fall
Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd
Nu hon vaknat ur sin dvala och åter härska skall
O Castelo da Rainha das Montanhas
Um poderoso brilho de chuva sobre as silhuetas das montanhas
Um castelo entre as rochas se vê da costa do fiorde coberto de gelo
Lá, o navio da abominação foi atado atemporalmente
Seu casco está ferido pela tempestade purificadora, cruel e forte
[Refrão:]
Uma névoa isolada se inclina em direção ao penhasco
Sobre a cama de pedras, nossa rainha das montanhas está em profundo sono
Agora está longe das noites brancas de sol
Elas dançam nas pedras escorregadias da jornada das fadas
Vozes ecoam persistentemente pelo vazio da noite
Elas soam sobre a extensão do reino até a torre real da fortaleza
Em breve, despertarão o gnomo adormecido da rocha antiga
Longas serão as sonoras investidas de trompetas de bronze
Sombras escuras se movem sobre montanhas e pedras
Os raios da lua se quebram através das folhas silenciosas
Uma figura sombria vaga na noite tardia
Observa fielmente sobre o horizonte, envolta em um manto
Uma névoa isolada se inclina em direção ao penhasco
Sobre a cama de pedras, nossa rainha das montanhas está em profundo sono
Agora está longe das noites brancas de sol
Elas dançam nas pedras escorregadias da jornada das fadas
Silêncio reina de matas a rochas
Nuvens escuras, no entanto, se expandem
Exércitos se reúnem e a bandeira de sangue jura
Fidelidade, e o trono se apazigua
Um poderoso brilho de chuva sobre as silhuetas das montanhas
Glória aos mortos que impediram a queda do reino das montanhas
Lá, o navio da abominação foi atado atemporalmente
Agora ela despertou de seu sono e novamente reinará