Trollpiskat Ödemarksblod
Skuggestalt i vintergryning hållfast i skuldror
I ådrorna sjuder träget trollpiskat ödemarksblod
På frostbeslöjad bergsklint skönjes trånande huldror
De varsler ämner förslava män av styrka och mod
En fager synvidd präglad utav fjällmyr och branter
Där ålderstigna furor resligt sträckes mot skyn
Snökristall på solddränkt gren likt isdiamanter
För vind de dansar lyriskt i ögonfägnande syn
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd
Vittervandrad jord står klädd i vinterödslig slöja
Han lågmält skådar spåren från översinnlig värld
De synes i den djupa snön som länge sig skall dröja
I lidelsefrihetstrakt den mångbesjungna härd
Bland kitteldal och fjällrygg han beger sig att hämta
Sitt byte vars hjärteblod skall färga isen röd
I fjärran bygd där skola själaklockan höres klämta
När kölden offer krävt, skall det ätas sorgebröd
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd
Sangue da Terra Selvagem
Sombra na alvorada de inverno, firme nos ombros
Nas veias ferve o sangue da terra selvagem
Na crista da montanha coberta de gelo, se avistam as huldras
Elas preveem que vão escravizar homens de força e coragem
Uma bela paisagem marcada por pântanos e encostas
Onde pinheiros antigos se erguem altivos ao céu
Cristais de neve em galhos banhados de sol, como diamantes de gelo
Por vento dançam liricamente em uma visão deslumbrante
Através da floresta e do campo
Sobre a superfície congelada
Com a ponta da lança erguida, ele busca sua presa
Através da floresta e do campo
Contra o forte vento do norte
Onde os fracos encontram uma morte tão súbita
A terra vagamente habitada está vestida com um manto de inverno
Ele observa silenciosamente as marcas de um mundo sobrenatural
Elas aparecem na profunda neve que demorará a se desfazer
Na região da apatia, a lareira tão cantada
Entre vales e cristas, ele se dirige para buscar
Sua presa, cujo sangue irá tingir o gelo de vermelho
Em uma terra distante, onde o sino das almas irá tocar
Quando o frio exigir um sacrifício, será servido o pão da tristeza
Através da floresta e do campo
Sobre a superfície congelada
Com a ponta da lança erguida, ele busca sua presa
Através da floresta e do campo
Contra o forte vento do norte
Onde os fracos encontram uma morte tão súbita