Skuggan På Åsen
En sorgsen skugga på åsen står, bland alla milsvida höjder
I trollskogs rötter han girigt når, men solen sällan skiner nöjder
Och ibland stenrösen strövar varg, man hör hur skepnaden ryter
En sång av tomhet så kusligt karg, i fjället glistnandet bryter
En dyster måne klädd i sorg, danar ner mot dunkla dalar
Ett allgångs--- mot den skyars borg, suckar tungt i nattens salar
Och fjärran stormar nu dånar hest, och vreda moln sig breder
Jag skådar landet dit mången rest, dit alla torpbäckar leder
Jag skådar landet dit mången rest, dit alla torpbäckar leder
Sombra na Colina
Uma sombra triste na colina está, entre todas as vastas elevações
Nas raízes da floresta encantada ele avidamente alcança, mas o sol raramente brilha satisfeito
E às vezes, entre as pedras, um lobo vagueia, se ouve como a figura ruge
Uma canção de vazio tão assustadoramente árido, na montanha o brilho se quebra
Uma lua sombria vestida de luto, desce em direção aos vales obscuros
Um lamento pesado contra o castelo das nuvens, suspira fundo nos salões da noite
E tempestades distantes agora rugem roucamente, e nuvens furiosas se espalham
Eu olho para a terra onde muitos viajaram, onde todos os riachos das cabanas levam
Eu olho para a terra onde muitos viajaram, onde todos os riachos das cabanas levam