Trollmånens Väg (Intro)
"Det var höst och i fjället hörde man ulvens jämmer eka
mellan de gråmulna klipporna
Där många nordmän kämpat för sina liv
Och i horisonten, låg solen vid skuggan.
Jag stod på bergskammen och skådade ner mot den trolska dimman
Den kom svepande uppåt och förde med sig så dystra vindar
Det var då, när skymning gick över till mörker, som jag såg det urgamla bergatrollet
sitta på sin fjälltron och vässa sina grova naglar.
Trollet som tar de svaga liven..."
Mäktig äro trollmånens väg mot evighetens näste
Den sorgedalen genom granskog bryter den sig fram
Månen lyser så dyster och mörk, förstenar svaga själar
I fjället, bergatrollets slott, vaknar ur sin sömn
Trollet sitter lugnt på sin tron och bär på sinnesfriden
Hans --- skola växa upp och sedan ruttna ner
Månen lyser så dyster och mörk, nu blåser höstkalla vindar
I fjället, bergatrollets slott, visar sin verkliga kraft
Hej!
Skuggor som fått --- förseglar dig in i fjället
När hammarnatten som förs ut förför han nya liv
Månen lyser så dyster och mörk, en färd bland stock och stenar
I fjället, bergatrollets slott, kräver nu ett blot
Dova toner från ett horn strömmar ner ifrån tronen
När daggen faller, solen gått ner så tar de dig in i dröm
Månen lyser så dyster och mörk, mot offerkällan det bär
I fjället, bergatrollets slott, tjänar dödas själ
Hej!
Caminho da Lua dos Trolls (Intro)
"Era outono e na montanha se ouvia o lamento do lobo ecoar
entre as rochas cinzentas
Ali muitos nórdicos lutaram por suas vidas
E no horizonte, o sol se escondia na sombra.
Eu estava na crista da montanha, olhando para a névoa mágica
Ela subia envolvente e trazia ventos tão sombrios
Foi então, quando o crepúsculo se transformou em escuridão, que vi o antigo troll da montanha
sentado em seu trono de pedra, afiando suas garras grossas.
O troll que leva as almas fracas..."
"Poderosa é a estrada da lua dos trolls rumo ao ninho da eternidade
Aquele vale de luto se abre caminho pela floresta de abetos
A lua brilha tão sombria e escura, petrificando almas fracas
Na montanha, o castelo do troll da montanha, desperta de seu sono
O troll senta-se tranquilo em seu trono e carrega a paz de espírito
Seus --- devem crescer e depois apodrecer
A lua brilha tão sombria e escura, agora sopram ventos frios de outono
Na montanha, o castelo do troll da montanha, revela seu verdadeiro poder
Ei!
Sombras que receberam --- te selam na montanha
Quando a noite de martelo que se aproxima seduz novas vidas
A lua brilha tão sombria e escura, uma jornada entre troncos e pedras
Na montanha, o castelo do troll da montanha, agora exige um sacrifício
Sons suaves de uma trompa descem do trono
Quando o orvalho cai, o sol se pôs e te leva ao sonho
A lua brilha tão sombria e escura, rumo à fonte dos sacrifícios
Na montanha, o castelo do troll da montanha, serve a alma dos mortos
Ei!"