395px

Caminho Místico

Otyg

Vitterstigen

Gråklädda väsen som ögat sällan se,
nu vandrar i den köld som endast vinternatten ge
--- där vitterkvinna står
I solen --- sina vrår
Under jorden leva den mytomspunna ätt
Vakar över frostig mark som trolska natten klätt
Ordkarga lockrop med dimslöjor klädd
Och kalla grytter som på vitterstig blir ledd

En unger --- som tager --- vid vitterpräglad ---
Som efterträdd --- bonden hägnar in
De skogsbelägna bäckarna där bleka vårsol står
Kan du se den fagra skogsfrun tvaga sitt hår
--- den gamle --- när
Vid --- sorgen --- för evigt i ditt hjärta skär
När --- gammal led då hörs en klagosång
Då dystra röster varslar om för tidig undergång

På den --- de hägrat många år
Och ännu oss betraktar ifrån envist täta snår
Vid --- vi färdas ut och över ödslig mo
Den sol som skina skrider fram på evig gammal bro
De nedfallna löven med gula vindar yr
En falnande låga i höstens mörker pyr
I norrskenshimmelslyster, i natten kall och klar
Skall gamla folket vandra tills tiden sinat har

Caminho Místico

Seres cinzentos que os olhos raramente veem,
Agora vagam no frio que só a noite de inverno traz
--- onde a mulher mística está
No sol --- seus cantos
Sob a terra vive a linhagem lendária
Vigilante sobre o solo gelado que a noite mágica vestiu
Chamadas silenciosas com véus de névoa
E frios abismos que no caminho místico são guiados

Um jovem --- que pega --- na trilha marcada ---
Como o agricultor --- cerca o campo
Os riachos cercados pela floresta onde o pálido sol da primavera brilha
Consegue ver a bela senhora da floresta lavando seu cabelo
--- o velho --- quando
Na --- dor --- para sempre corta seu coração
Quando --- a velha canção ecoa
Então vozes sombrias anunciam um fim prematuro

Na --- que pairou por muitos anos
E ainda nos observa de arbustos densos
Na --- viajamos para fora e sobre a charneca desolada
O sol que brilha avança sobre a eterna ponte antiga
As folhas caídas com ventos amarelos giram
Uma chama minguante na escuridão do outono arde
No brilho do céu do norte, na noite fria e clara
O povo antigo vagará até que o tempo se esgote.

Composição: