Smeknamn
Vid grinden bland löven
fanns det tid över
Blåögda bleka men två
Du gav mig ett smeknamn
skrev det i din hand
i regnet som viskat dig våt
Så långt till marken men fallet är vårt
På bron över räcket
skyddar istäcket
Vattnet från iskalla år
Jag glömde mitt smeknamn
blektes ur din hand
och nysnön har gömt alla spår
så långt till marken men fallet är vårt
Ensam i gruset
bländad av ljuset
En andlös sekund är det du
Så minns jag mitt smeknamn
Viskar det tveksamt
Men dammet gör rösten så ful
Jag vet att framtiden är vår
Men jag saknar dig ändå
Tror du helst vill vara här
Men där går versionerna isär
Så långt till marken men fallet är vårt
Glöm bron och löven
allting är över
Det blir inte sommar i år
Utan mitt smeknamn
håller jag andan
Jag går mycket längre än så
så nära marken men faller ändå
Apelido
Na cerca entre as folhas
havia tempo sobrando
Olhos azuis pálidos, mas dois
Você me deu um apelido
escreveu na sua mão
na chuva que sussurrou você molhada
Tão longe do chão, mas a queda é nossa
Na ponte sobre a grade
protegendo a camada de gelo
A água de anos gélidos
Eu esqueci meu apelido
desbotou da sua mão
e a neve fresca escondeu todas as marcas
Tão longe do chão, mas a queda é nossa
Sozinho na areia
ofuscado pela luz
Um segundo sem fôlego é você
Então eu lembro do meu apelido
Sussurro isso com dúvida
Mas a poeira deixa a voz tão feia
Eu sei que o futuro é nosso
Mas eu sinto sua falta mesmo assim
Acho que você prefere estar aqui
Mas lá as versões se separam
Tão longe do chão, mas a queda é nossa
Esqueça a ponte e as folhas
tudo acabou
Não vai ter verão este ano
Sem meu apelido
prendo a respiração
Vou muito mais longe que isso
tão perto do chão, mas caio mesmo assim
Composição: J. Berg / P. Svennson