Hemma
Din trolska fägring stillar åter mitt sinne
Dessa gömda stigar väcker åter mitt minne
Då jag med barnafötter längs dina stigar vandra
Mitt inre fylls med vår förståelse för varandra
Efter hemvistens trakter, barnsinnet trånar
Vid hemvistens trakter, där intet mig hånar
Spiritus väter min torra gom likt din blödande sav
Dessa två manar och väcker min nostalgi till liv
Allt längre in i ditt namnlösa, outforskade nav
Bär min färd med stundande, men ändå säkra kliv
Genom din fötrollande lund där tiden har stått stilla
Denna skönhet långt vackrare än vad dödliga kan inbilla
I bäckar, genom trädverk, från bortom hör jag din sång
Din stämma befriar mig från ångestens allra gråaste jargong
Efter hemvistens trakter, nostalgin längtar
Vid hemvistens trakter, dit jag alltid trängtar
Lar
Teu encanto mágico acalma minha mente novamente
Esses caminhos escondidos despertam minha memória
Quando eu, com pés de criança, ando por suas trilhas
Meu interior se enche com nossa compreensão mútua
Após os arredores do lar, a mente infantil anseia
Pelos arredores do lar, onde nada me zomba
O espírito umedece meu céu da boca como teu sangue que jorra
Esses dois evocam e trazem minha nostalgia à vida
Cada vez mais fundo em teu núcleo sem nome, inexplorado
Leva minha jornada com passos que se aproximam, mas ainda seguros
Através de teu bosque encantado onde o tempo parou
Essa beleza muito mais linda do que os mortais podem imaginar
Em riachos, através das árvores, de longe ouço tua canção
Teu canto me liberta da mais cinza gíria da angústia
Após os arredores do lar, a nostalgia anseia
Pelos arredores do lar, para onde sempre desejo ir