Förgätmigej
Ensam hör jag vargar yla
Ångesten ger ej respit
Vad hjälper det att gråta som en kvinna
Här ute härskar snö och kyla
Och den som finner stigen hit
Kommer endast att slutligen finna
En frusen kropp på ett iskallt golv
En brukad hylsa, kaliber 12
Ett styng av smärta, ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sen är alla plågor slut
Du har övergivit mig
Men nu när slutet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej
Förgätmigej
Efter tankens kranka blekhet
River I min trötta själ
Min tid är förbrukad och förverkad
Bleka skuggor I månens sken
Hjärtat stannar tungt som sten
Ett styng av smärta, ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sen är alla plågor slut
Du har övergivit mig
Men nu när slutet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej
Ett styng av smärta, ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sen är alla plågor slut
Du har övergivit mig
Men nu när slutet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej
Esqueça-me
Sozinho ouço os lobos uivarem
A angústia não dá trégua
De que adianta chorar como uma mulher
Aqui fora reina a neve e o frio
E quem encontra o caminho até aqui
Só vai acabar encontrando
Um corpo congelado no chão gelado
Uma cápsula usada, calibre 12
Uma picada de dor, um estalo de pólvora
É o único jeito de sair
Depois disso, todas as dores acabam
Você me abandonou
Mas agora que o fim se aproxima
Eu te imploro, esqueça-me
Esqueça-me
Após a pálida fraqueza do pensamento
Rasga minha alma cansada
Meu tempo foi consumido e desperdiçado
Sombras pálidas à luz da lua
O coração para pesado como pedra
Uma picada de dor, um estalo de pólvora
É o único jeito de sair
Depois disso, todas as dores acabam
Você me abandonou
Mas agora que o fim se aproxima
Eu te imploro, esqueça-me
Uma picada de dor, um estalo de pólvora
É o único jeito de sair
Depois disso, todas as dores acabam
Você me abandonou
Mas agora que o fim se aproxima
Eu te imploro, esqueça-me