Öeken
Vi vaknade på morgon,
klockan var ju bara fem.
Jag mörda väckarklockan,
och så la vi på en rem.
Ner till receptionen för att hänga med,
en bussresa till Kairo får du se.
Öken.
Öken.
Fan, ja va ju knappast vöken.
Det va öken!
ja.
Vi hade bara rullat nåra tusen meter,
blev vi stoppade av en sånn kontroll man skulle tala om vad man heter.
Vad man har för hårfärg och vad man har för skor,
var morsans fasters brorsa bor.
Fan, det e ju öken!
De e öken!
Som nån jävla skolklass vilsen med sin fröken.
Det e ju öken!
Hur det va så kom vi iväg då,
och först så va det berg sen va det ännu mera berg.
Och alltihopp hade en sån här skitbrun färg.
Sand, sand, sand, sand, grus och stoft, vilket jävla land!
Det e ju öken!
Fan det e öken!
Jag tänkte: det blir väl bättre runt kröken,
men det var ännu mera öken!
Så körde vi plötsligt in i nån jävla dimma,
chauffören spydde och guiden svimma.
Behövde man bajsa, då fanns det en mugg,
men ingenting fundera man såg inte ett dugg.
Det va öken!
Fan vilken öken! Va?
Men gissa om det lukta möken,
det va öken!
Jag tänkte: Hur många drome'dar skulle det här hålla på?
För jag börjar nämligen lite konstigt må.
Jag såg några märkliga figurer på ett krön,
be-du-in sista bön.
Det va öken!
Öken!
Jag drömde mardrömmar och dansade med spöken,
ja det va öken!
allright,
lets go!
Du vet, resans mål de va ju Tutan Kamon,
guiden ropade comon', comon' comon!
14 tusen busslaster samtidigt på språng,
kön va ju för fan elva resor lång!
Det va öken!
Vilken öken!
Och det säger jag, av nån jävla tutte såg jag fan inte röken,
det va öken!
Så börja guiden plötsligt förhöra oss av Mecka,
då tänkte jag: Nu får det väl förfan räcka!
sitta i Sahara, och inte kunna svara,
tillbakaflyttad till kvarsittarnas skara!
Det e ju öken!
Ja visst fan e det öken!
Tänk dig själv, jag menar, vilket fotfel kännertäcknar Göken?
Det e ju öken! Va?
Allt detta hände ju femtusen före krist,
javisst, javisst, javisst.
Men vad fan har vi för glädje av det här och nu,
när man sitter här och käkar nån slags wokad gnu?
Det e ju öken!
Öken!
Dom ska ju ha så jävla märkvärdigt kök men,
det e öken!
Allright,
Lets Go!
Jag satt där och drömde mig tillbaks till min egna förlossning,
jag tänkte: Nu ska det bli skoj och hoppa ut och ropa mossning'!
Genast va de nån där som slet och drog,
jag skrek ju förfan så morsan nästan dog!
De va öken!
Jag kommer ihåg: Det va öken!
Jag tänkte: Kan inte farsan ha haft kondom på Löken?
De va...
Nä! nej men den här ska inte va med här.
Ej, den bara slank in.
Nu ska vi se...
Rätt som det var kom vi ner i nån katakomb,
hade jag kunnat hade jag släptt en bomb!
Javisst, fan, syret tog slut,
jag fick klaustrofobi och kunde inte komma ut!
Det e ju öken!
I öken!
Jag tänkte: Ni som livets mening söken,
försök i en öken!
Nej, ni förstår säkert att jag skojar bara, jo,
det är underbart att i en öken fara-o!
Men Neffra titta, så pyramidal
byggnadskonsten är här vid Nilens dal!
I öknen!
Öken!
Man måste verkligen beundra alla odödlighetsförsöken,
här ute i öken!
En sak är säker, timglasen som står där i Sina-i,
dom kommer sanden aldrig att sina i!
Och sen vinka vi åt Spfinxen ajöken,
där ute i öken!
Okej,
Bye-Bye!
Ja, då har vi rest färdigt, då har vi kommit hem igen,
och det sägs att man får perspektiv på sitt liv när man kommer hem, med alla sina vykort osorterade.
När ens dotter kommer in och säger: Jag vill ut och leka,
stannar hon vid sandlådan och börjar peka!
Öken!
Fan det e en öken!
Den e för liten för henne vår fröken,
det e öken!
Hejdå!
Deserto
Acordamos de manhã,
o relógio marcava só cinco.
Eu matei o despertador,
e colocamos uma fita.
Descemos para a recepção pra dar uma volta,
um ônibus pra Cairo você vai ver.
Deserto.
Deserto.
Putz, eu mal vi o deserto.
Era deserto!
Sim.
A gente tinha rodado só alguns mil metros,
fomos parados por um controle onde tinham que perguntar seu nome.
Qual a cor do seu cabelo e que tipo de sapato você usa,
de onde é o irmão da tia da sua mãe.
Putz, isso é deserto!
É deserto!
Como uma maldita turma de escola perdida com a professora.
É deserto!
Como foi, conseguimos sair então,
e primeiro eram montanhas, depois ainda mais montanhas.
E tudo tinha uma cor marrom escrota.
Areia, areia, areia, areia, cascalho e poeira, que lugar escroto!
É deserto!
Putz, é deserto!
Eu pensei: deve melhorar na curva,
mas era ainda mais deserto!
Então, de repente, entramos em uma neblina escrota,
o motorista vomitou e o guia desmaiou.
Se você precisava cagar, tinha um copo,
mas nada fazia sentido, não se via nada.
Era deserto!
Que deserto! O quê?
Mas adivinha se tinha cheiro de mofo,
era deserto!
Eu pensei: quantos camelos isso aqui vai durar?
Porque eu comecei a me sentir meio estranho.
Vi algumas figuras estranhas em um cume,
rezando a última oração.
Era deserto!
Deserto!
Eu sonhei pesadelos e dancei com fantasmas,
sim, era deserto!
Beleza,
vamos lá!
Você sabe, o destino da viagem era Tutancâmon,
o guia gritava: vamos, vamos, vamos!
Quatorze mil ônibus ao mesmo tempo em movimento,
a fila era, porra, onze viagens de longa!
Era deserto!
Que deserto!
E eu digo, de alguma maldita teta eu não vi fumaça,
era deserto!
Então o guia de repente começou a nos interrogar sobre Meca,
naquele momento pensei: já basta!
Sentado no Saara, e não conseguir responder,
retornado ao grupo dos que ficam de castigo!
É deserto!
Sim, com certeza é deserto!
Pensa bem, quero dizer, que erro de cálculo é esse, Göken?
É deserto! O quê?
Tudo isso aconteceu cinco mil anos antes de Cristo,
claro, claro, claro.
Mas que porra de alegria temos com isso agora,
quando estamos aqui comendo uma espécie de gnus wokado?
É deserto!
Deserto!
Eles devem ter uma cozinha tão escrota,
mas é deserto!
Beleza,
vamos lá!
Eu estava lá sonhando de volta ao meu próprio nascimento,
pensei: agora vai ser divertido pular e gritar 'mossning'!
Imediatamente tinha alguém puxando e arrastando,
e eu gritei pra caramba, quase fazendo minha mãe morrer!
Era deserto!
Eu lembro: era deserto!
Eu pensei: não poderia meu pai ter usado camisinha na Löken?
Era...
Não! não, isso não deveria estar aqui.
Ei, isso só entrou.
Agora vamos ver...
De repente, descemos em alguma catacumba,
se eu pudesse, teria soltado uma bomba!
Claro, porra, o oxigênio acabou,
fiquei com claustrofobia e não consegui sair!
É deserto!
No deserto!
Eu pensei: vocês que buscam o sentido da vida,
tentem em um deserto!
Não, vocês devem entender que eu estou só brincando, sim,
é maravilhoso viajar em um deserto!
Mas Neffra olha, que construção piramidal
é essa aqui no vale do Nilo!
No deserto!
Deserto!
É preciso realmente admirar todas as tentativas de imortalidade,
fora aqui no deserto!
Uma coisa é certa, a ampulheta que está lá no Sinai,
a areia nunca vai acabar!
E então acenamos para a Esfinge, adeus,
fora aqui no deserto!
Ok,
Tchau!
Então, terminamos a viagem, voltamos pra casa,
e dizem que você ganha perspectiva da sua vida quando volta, com todos os seus cartões postais desorganizados.
Quando sua filha entra e diz: quero sair pra brincar,
e ela para na caixa de areia e começa a apontar!
Deserto!
Putz, é um deserto!
É pequeno demais pra ela, nossa professora,
é deserto!
Tchau!