Medan Stjaernorna Vandrar
Hon var ett barn, så förväntansfull, fylld av liv och glöd.
Men som tidigt sökte en mening med allt och funderade kring liv och död.
Men glöden, försvann längs den farliga väg, som hon valde gå.
Och när hon sökte stöd och behövde få hjälp så fanns ingen att få.
Och medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,
går hon frysande runt och ser efter den, som kan glädjas åt ett hem.
Nu står hon här, och har gjort sig beredd, hon ska ut och be.
Om att få lite pengar till husrum och mat, från dem som vill hjälpa och ge.
Skammen är där, finns i hennes själ, men den slår hon bort.
För ikväll vill hon äta och värma sin kropp och kanske få sova gott.
Men medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,
börjar hoppet att fly denna kyliga natt för hon är trött och matt.
Och medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,
går hon frysande runt och ser efter den, som kan glädjas åt ett hem.
Sätt dig här en stund hos mig, jag ska inte döma dig,
för det kunde faktiskt vara jag somo fick stå här idag.
Men medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,
börjar hoppet att fly denna kyliga natt för hon är trött och matt.
Och medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,
går hon frysande runt och ser efter den, som kan glädjas åt ett hem.
Enquanto as Estrelas Caminham
Ela era uma criança, tão cheia de expectativa, cheia de vida e brilho.
Mas desde cedo buscava um sentido em tudo e refletia sobre vida e morte.
Mas o brilho se apagou ao longo do caminho perigoso que ela escolheu seguir.
E quando ela buscou apoio e precisava de ajuda, não havia ninguém por perto.
E enquanto as estrelas caminham uma a uma, seu longo caminho pelo céu,
elas vão se perdendo e ela procura por alguém que possa alegrar seu lar.
Agora ela está aqui, se preparando, ela vai sair e pedir.
Por um pouco de grana pra ter onde ficar e comer, de quem quiser ajudar e dar.
A vergonha está lá, presente em sua alma, mas ela a afasta.
Pois esta noite ela quer comer e aquecer seu corpo e talvez dormir bem.
Mas enquanto as estrelas caminham uma a uma, seu longo caminho pelo céu,
o esperança começa a fugir nesta noite fria, pois ela está cansada e exausta.
E enquanto as estrelas caminham uma a uma, seu longo caminho pelo céu,
elas vão se perdendo e ela procura por alguém que possa alegrar seu lar.
Sente-se aqui um momento comigo, eu não vou te julgar,
pois poderia muito bem ser eu a estar aqui hoje.
Mas enquanto as estrelas caminham uma a uma, seu longo caminho pelo céu,
o esperança começa a fugir nesta noite fria, pois ela está cansada e exausta.
E enquanto as estrelas caminham uma a uma, seu longo caminho pelo céu,
elas vão se perdendo e ela procura por alguém que possa alegrar seu lar.
Composição: Stina Engelbrecht