Om Hösten Död
En natt jag vandrade i skogen
Avmagrad, blek och tärd
Omsluten av ett mörker och en stillhet
Så tyst och förundransvärd
Den natten jag lämnade livet
Den existens som jag aldrig har ägt
Många tysta månklara nätter
Detta självmord jag övervägt
Skymningen färgar himlen röd
I skogen jag vilar, om hösten död
När solens första sken långsamt
Kysser skogens lövbeströda jord
Bildas en dunkel stämning
Som ej kan beskrivas med ord
Stillsam är denna tavla
Tills den uppväcks av höstregnets fall
På den fuktiga marken jag vilar
En skepnad så vit och kall
Sobre a Morte do Outono
Numa noite eu andei na floresta
Magro, pálido e desgastado
Envolto por uma escuridão e um silêncio
Tão quieto e admirável
Naquela noite eu deixei a vida
A existência que eu nunca tive
Muitas noites silenciosas sob a lua
Esse suicídio que eu considerei
O crepúsculo pinta o céu de vermelho
Na floresta eu descanso, sobre a morte do outono
Quando o primeiro brilho do sol lentamente
Beija a terra coberta de folhas da floresta
Surge uma atmosfera sombria
Que não pode ser descrita em palavras
Serena é essa cena
Até que seja despertada pela queda da chuva de outono
No solo úmido eu descanso
Uma forma tão branca e fria
Composição: Linus Ekstr / Marcus Ehlin