Om Hösten Död

Sobre a Morte do Outono

Om Hösten Död

Numa noite eu andei na florestaEn natt jag vandrade i skogen
Magro, pálido e desgastadoAvmagrad, blek och tärd
Envolto por uma escuridão e um silêncioOmsluten av ett mörker och en stillhet
Tão quieto e admirávelSå tyst och förundransvärd

Naquela noite eu deixei a vidaDen natten jag lämnade livet
A existência que eu nunca tiveDen existens som jag aldrig har ägt
Muitas noites silenciosas sob a luaMånga tysta månklara nätter
Esse suicídio que eu considereiDetta självmord jag övervägt

O crepúsculo pinta o céu de vermelhoSkymningen färgar himlen röd
Na floresta eu descanso, sobre a morte do outonoI skogen jag vilar, om hösten död

Quando o primeiro brilho do sol lentamenteNär solens första sken långsamt
Beija a terra coberta de folhas da florestaKysser skogens lövbeströda jord
Surge uma atmosfera sombriaBildas en dunkel stämning
Que não pode ser descrita em palavrasSom ej kan beskrivas med ord

Serena é essa cenaStillsam är denna tavla
Até que seja despertada pela queda da chuva de outonoTills den uppväcks av höstregnets fall
No solo úmido eu descansoPå den fuktiga marken jag vilar
Uma forma tão branca e friaEn skepnad så vit och kall