I Döden Fann Hon Liv
Norr om morgataria
Vid fallna skuggors land
Jag möttes av beslöjad död
Och sträckte ut min hand….
Så vandrade jag sakta
Åtföljd av den döde
Som med loja gester
Till min systers grav mig förde….
Där i skuggrik glänta
Strax tigande jag stod
Vid graven där min syster lagts
Till vila nedan fuktig jord….
Hoc situs est dorca
Här vid denna viloplats
Avsedd som den sista
Styrkt av gränslös vrede strax
Jag frilagt hennes kista….
På bädd av convallaria
Som färgats rosenröd
Ty, kistan den var full av blod
Låg dorca, dock ej död….
Så, för vackra dorca
Min syster och min viv
Blev döden icke slutet
Ty, i döden fann hon liv….
Na Morte Ela Encontrou Vida
Ao norte da manhã
Na terra das sombras caídas
Encontrei a morte velada
E estendi minha mão....
Assim, caminhei devagar
Acompanhado pelo morto
Que com gestos lentos
Me levou até o túmulo da minha irmã....
Lá na clareira sombria
Logo em silêncio eu fiquei
Ao lado do túmulo onde minha irmã repousa
Na terra úmida abaixo....
Aqui está dorca
Aqui, neste lugar de descanso
Destinado a ser o último
Fortalecido por uma raiva sem limites
Eu expus seu caixão....
Sobre um leito de convallaria
Que se tingiu de rosa
Pois o caixão estava cheio de sangue
Dorcas, mas não morta....
Assim, por bela dorca
Minha irmã e minha esposa
A morte não foi o fim
Pois, na morte, ela encontrou vida....