Nattens Väv
Stilla bryter vågor
Sönder den solnedgång
Vilket banar fram ett slut
För dagens sista ljus
Skepnader i mörkret
Sakta stiger fram
Ylar imot Månen
Som tar dom i sin famn
Skuggor växer långa
Likt nattens egen väv
Jagar genom skogar
Tills dagen åter gryr
Solens första strålar
Skänker åter frid
Åt det liv som varit
Och som komma skall
Men denna falska illusion
Om ljusets makt är kort
Ty när kvällen nalkas
Blir mörkret åter fött
A Tecer da Noite
Silenciosamente quebram ondas
Desfazendo o pôr do sol
O que abre caminho para um fim
Para a última luz do dia
Formas na escuridão
Surgem lentamente
Uivam para a Lua
Que os abraça em seu colo
Sombras crescem longas
Como a própria teia da noite
Correm pelas florestas
Até que o dia renasça
Os primeiros raios do sol
Trazem de volta a paz
Para a vida que foi
E a que ainda virá
Mas essa falsa ilusão
Sobre o poder da luz é breve
Pois quando a noite se aproxima
A escuridão renasce novamente