I Vildmarkens Majestät
Bäddad i fodermarkens soldränkta praktsal
Står fura och gran med böjd pelarrot
Där märgel varslar om grogrundig fröjdedal
Styrkt av basalt spridd vid bergets fot
I utmarkens brådfång där blidbäcken prålar
Höres skvalpet från vattnets brus
Danad under sommarsolens strålar
Forsar den båld, men ändå abstrus
Solvagnen drar över utmarkens prakt
Sitt skimmer över naturen den har lagt
Dess strålar följa bäckens fjät
Med ytan sluts en förtrollad pakt
Så bjärt den skiner i sagolik trakt
Insvept i vildmarkens majestät
Välklangstoner från vildmarkens yster
Giljar den bistraste kvinna och man
Men ännu i nejden, står sargad fura dyster
Vindpinad, stormgudens andedrag vann
Dess krona bleknar i solens arkadljus
Och gynnas ej utav värmens huld
Men bäcken alstras i ett välmående rus
På dess yta speglas ett skimmer av guld
Solvagnen drar över utmarkens prakt
Sitt skimmer över naturen den har lagt
Dess strålar följa bäckens fjät
Med ytan sluts en förtrollad pakt
Så bjärt den skiner i sagolik trakt
Insvept i vildmarkens majestät
Bortom gemaket skymtas döda stammar
Sargad bark vid den gruvligaste mo
En tröstlös ävlan, fodermark ej ammar
Och ingen i dess dunkel finna ro
A Majestade da Selva
Envolto na sala de esplendor do solo ensolarado
Ficam pinheiros e abetos com raízes tortas
Onde a argila anuncia um vale de alegria
Fortalecido por basalto espalhado ao pé da montanha
Na pressa da terra selvagem onde o riacho brilha
Ouve-se o splash do barulho da água
Formado sob os raios do sol de verão
Ele flui forte, mas ainda assim é abstrato
A carruagem solar passa sobre a beleza da terra
Seu brilho sobre a natureza ela lançou
Seus raios seguem os passos do riacho
Com a superfície se fecha um pacto encantado
Assim brilha intensamente em um lugar de conto de fadas
Envolto na majestade da selva
Sons harmoniosos da selva vibrante
Atraem a mulher e o homem mais severos
Mas ainda na região, um pinheiro ferido permanece
Desgastado, o sopro do deus da tempestade venceu
Sua coroa esmaece na luz do sol radiante
E não é favorecida pelo calor gentil
Mas o riacho é gerado em um êxtase saudável
Na sua superfície reflete um brilho de ouro
A carruagem solar passa sobre a beleza da terra
Seu brilho sobre a natureza ela lançou
Seus raios seguem os passos do riacho
Com a superfície se fecha um pacto encantado
Assim brilha intensamente em um lugar de conto de fadas
Envolto na majestade da selva
Além do espaço, vislumbra-se troncos mortos
Corte desgastado na mais sombria charneca
Uma luta sem esperança, a terra não amamenta
E ninguém encontra descanso em sua escuridão