När Allt Tystnar
Enslig stig går mot lundars fång
Upp till gläntan vid skogens bryn
Månen stiger nu ännu en gång
Dansar stillsamt upp mot skyn
Vinden avtar i kvällningens hand
Mojnar och lägger sig togligt ned
Mörkret sprids över trollbundet land
Ulven ylar på enslig hed
Månen splittras, nu syns blott halv
Ulvens jämmer det svinner bort
Ekot avtar i berggrundens valv
Natten tar över kvällningens lott
När allt tystnar blir landet som nytt
Dimman sveps över gran och bok
Lägger sitt täcke på djur och knytt
Omslutes uti töckendok
Quando Tudo Silencia
Caminho solitário vai em direção ao bosque
Até a clareira na borda da floresta
A lua se ergue mais uma vez
Dançando suavemente em direção ao céu
O vento diminui na mão da noite
Acalma e se deita tranquilamente
A escuridão se espalha sobre a terra encantada
O lobo uiva na solidão da charneca
A lua se fragmenta, agora só se vê metade
O lamento do lobo vai se apagando
O eco se desvanece no arco da rocha
A noite assume o destino do crepúsculo
Quando tudo silencia, a terra se renova
A névoa se espalha sobre o pinheiro e o carvalho
Cobrindo os animais e criaturas
Envolvendo-se na névoa mágica