Månmarkavisan
När ängderna omfamnar skyarna
En blodfärgad solulv då danas fram
Kastar sin skuggeld uppå byarna
Som sussar inunder alpkedjors kam
Fjällets folk galdrar trolldomar
Som väcker allt oknytt ur dvalors famn
Blot skänks till hedna gudomar
Och bud sänds iväg med magisk ramn
CHORUS:
Gryning randas
Skogen andas
Älvorna leka i töckenlund
Vid ängens gränser
Daggdroppar glänser
Väckes till liv i arlastund
Trolltyg manar
Björk och granar
Rötter sina ur märglet drar
Häxkitteln sjuder
I berget ljuder
Månmarkapipornas fanfar
Djupt uti dunkel bergsänka
Vid grymvulna häxors kalla kök
Där knotor och blod i brygd stänkas
En gåtfull dryck skaps ur sällsam rök
En urkraftens bärande glömskebrygd
Skall färdas med korpar i sol och tö
Tids skall den styra den människobygd
Att glömma de väsen som aldrig dö
CHORUS:
Gryning randas
Skogen andas
Älvorna leka i töckenlund
Vid ängens gränser
Daggdroppar glänser
Väckes till liv i arlastund
Trolltyg manar
Björk och granar
Rötter sina ur märglet drar
Häxkitteln sjuder
I berget ljuder
Månmarkapipornas fanfar
A Canção da Lua
Quando os campos abraçam os céus
Um sol vermelho se revela então
Projeta sua sombra sobre as vilas
Que sussurram sob as cadeias alpinas
O povo da montanha entoa feitiços
Que despertam tudo que dorme em seu lar
Ofertas são feitas a deuses pagãos
E mensagens são enviadas com um corvo mágico
REFRÃO:
A aurora se aproxima
A floresta respira
As fadas brincam no bosque em névoa
Nas bordas do campo
Gotas de orvalho brilham
Despertadas para a vida na hora do amanhecer
Feitiços convocam
Bétulas e pinheiros
Suas raízes se estendem da seiva
O caldeirão da bruxa ferve
Nas montanhas ecoa
A fanfarra das flautas lunares
Profundamente na sombria depressão
Perto da cozinha fria das bruxas cruéis
Onde ossos e sangue são misturados
Uma bebida enigmática surge da fumaça estranha
Uma poção de força primordial
Deve viajar com os corvos sob sol e neblina
Com o tempo, ela guiará a civilização
A esquecer os seres que nunca morrem
REFRÃO:
A aurora se aproxima
A floresta respira
As fadas brincam no bosque em névoa
Nas bordas do campo
Gotas de orvalho brilham
Despertadas para a vida na hora do amanhecer
Feitiços convocam
Bétulas e pinheiros
Suas raízes se estendem da seiva
O caldeirão da bruxa ferve
Nas montanhas ecoa
A fanfarra das flautas lunares