Jag har drömt...
Jag har drömt att jag en visa skulle sjunga
Om alla själarnas fasor, alla himlarnas ljus
Om när all världen jag ser dansa och gunga
Och darra i dåraktigt rus
Jag har drömt, att när alla stjärnor skina
Över vildmark som viskar, vad i ensamheten hänt
Att alla vindar som kring tjärnlanden vina
Skulle lära mig att kväda vad jag känt
Jag har drömt att en liten, liten kvinna
Skulle söva mig med visor, skulle smeka mig med skratt
Och när allt som jag byggt måste brinna
Skulle följa mig i elddopets natt
Jag har tänkt att alla jagande åren
Som har dödat det jag älskat, som ha stulit vad jag fått
Skulle lära mig en visa om våren
Som har bott hos mig och bländat mig och gått
Jag har trott att alla stormarna som rasat
I min själ skulle blandas till en vansinnig sång
Att där jag snavat över helvetet och fasat
Jag skulle lära mig dess visor en gång
Men se mitt solur mot middagen skrider
Och aldrig har jag sjungit vad mitt hjärta har bett!
Skall jag sjunga först i dödsskuggans tider
När det ändlösa mörkret jag har sett?
Jag har drömt, att när alla stjärnor skina
Över vildmark som viskar, vad i ensamheten hänt
Att alla vindar som kring tjärnlanden vina
Skulle lära mig att kväda vad jag känt
Eu sonhei ...
Eu sonhei que iria cantar uma música
Sobre todos os horrores das almas, toda a luz dos céus
Sobre quando todo o mundo eu vejo dançando e balançando
E estremecer em intoxicação boba
Eu sonhei que quando todas as estrelas brilharem
No deserto sussurrando, o que aconteceu na solidão
Que todos os ventos ao redor das andorinhas-do-mar ganham
Aprenderia a reprimir o que senti
Eu sonhei em ser uma mulher pequena e pequena
Me anestesiaria com viseira, me acariciaria de rir
E quando tudo que eu construí tem que queimar
Me seguiria na noite do batismo de fogo
Eu estive pensando em todos os anos de perseguição
Quem matou o que eu amei, quem roubou o que eu recebi
Me ensinaria um show na primavera
Quem viveu comigo, me deslumbrou e se foi
Eu acreditava que todas as tempestades que assolaram
Na minha alma seria misturado em uma música louca
Que onde eu tropecei no inferno e gradualmente
Eu aprenderia suas músicas uma vez
Mas assista meu pôr do sol em direção ao jantar
E nunca cantei o que meu coração rezou!
Devo cantar primeiro em tempos de sombra da morte
Quando a escuridão sem fim que eu vi?
Eu sonhei que quando todas as estrelas brilharem
No deserto sussurrando, o que aconteceu na solidão
Que todos os ventos ao redor das andorinhas-do-mar ganham
Aprenderia a reprimir o que senti