Jag väntar...
Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida
Medan stjärnorna vandra och nätterna gå
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå
Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma
Och drömde om ett skälvande, gäckande skratt
Jag trodde jag såg den mest älskade komma
Genom skogen, över hedarna en snötung natt
Glatt ville jag min drömda på händerna bära
Genom snåren dit bort där min koja står
Och höja ett jublande rop mot den kära
Välkommen du, som väntats i ensamma år
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
Medan skogarna sjunga och skyarna gå
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå
Eu estou esperando...
Espero minha lareira enquanto as horas passam
Enquanto as estrelas vagam e as noites passam
Estou esperando por uma mulher de longe
A namorada, a namorada com olhos azuis
Imaginei uma flor errante coberta de neve
E sonhava com uma risada trêmula e desconcertante
Eu pensei ter visto a pessoa mais amada chegando
Pela floresta, sobre os pântanos, uma noite de neve
Felizmente eu queria carregar meu sonho em minhas mãos
Através das cordas até onde minha cabana fica
E levantar um grito alegre para os entes queridos
Sejam bem-vindos, que esperam anos solitários
Espero minha milha enquanto as horas passam
Enquanto as florestas cantam e as nuvens vão
Estou esperando por um caminhante das estradas distantes
A namorada, a namorada com olhos azuis
Estou esperando por uma mulher de longe
A namorada, a namorada com olhos azuis