Ingenting
så länge som jag kämpat utan att få nåt tillbaks.
ingenting som hjälper mej, har bara tomma ord kvar.
jag är inte värd ett dugg, inte luften som jag andas,
jag är ingenting längre, nej, inte för de andra.
jag sitter för mej själv och vill vara i min ensamhet,
ingen bryr sej om det för det finns ingen som vet.
dethär är smärta, av allra högsta grad,
jag vill bort härifrån, leva som du och ha det bra.
sover aldrig på natten, ligger ensam och tänker
på allt som har hänt, vad som ska hända dagen efter
jag vill ställa några frågor, 'hur lång är min livstid?'
misshandel och sorger, vad är det för ett liv?
är det så man ska leva för att vara en i mängden,
sån som ingen vill ha och en sån som ingen märker?
jag är krossad, jag har förlorat mej själv,
jag har förstört mej själv och allting igen.
som vanligt så känner jag att livet är hopplöst,
har det någon mening, för livet är meningslöst.
lyckan i mitt liv har jag glidit ifrån,
känns som att jag aldrig varit glad men som att smärtan kom igår.
jag fejkar mina skratt och jag försöker att le,
jag går ut och kollar runt mej men det finns ingenting att se.
jag har förstått att jag inte passar, inte ska vara här.
jag tittar ner emot marken, kanske finner lyckan där.
i will not make the same mistakes that you did
i will not let myself cause my heart so much misery
i will not break the way you did, you fell so hard
i've learned the hard way to never let it get that far
jag har försökt så många gånger, men nu har det gått för långt
tabletter hjälper inte, nej, ingenting sånt.
allt som jag behöver, det finns här framför mej,
men jag kan inte få det, jag kan aldrig få en ängel
kärlek och trygghet, det är allt jag begär
jag kommer aldrig glömma smärtan, jag lovar, jag svär.
jag är rädd för att leva, vågar inte träffa nån,
jag är rädd för att bli sviken och att allt ska börja om.
men det var inte jag som lekte en fucking jävla lek
med mej som en leksak och vapnet var kärlek.
förlorad kärlek vet vi alla hur det känns,
men resten av mitt liv kan man ta som ett skämt
för det kan knappast vara sanning att dethär är mitt liv,
det måste vara nån slags tanke som jag lever i.
dethär är sjukt, ni förstår inte ett skit.
jag önskar ljuset bara kunde hitta hit.
i will not make the same mistakes that you did
i will not let myself cause my heart so much misery
i will not break the way you did, you fell so hard
i've learned the hard way to never let it get that far
Nada
tanto tempo lutando sem receber nada em troca.
nenhum ajuda, só restaram palavras vazias.
não valho nada, nem o ar que respiro,
não sou mais nada, não para os outros.
fico aqui sozinho, querendo estar na minha solidão,
ninguém se importa, pois não há quem saiba.
isso é dor, da mais alta intensidade,
quero sair daqui, viver como você e ser feliz.
nunca durmo à noite, deitado sozinho pensando
em tudo que aconteceu, no que vai rolar amanhã.
quero fazer algumas perguntas, 'qual é a duração da minha vida?'
violência e tristezas, que tipo de vida é essa?
é assim que se vive para ser um entre muitos,
como alguém que ninguém quer e que ninguém nota?
estou quebrado, perdi a mim mesmo,
me destruí de novo, tudo de novo.
como sempre, sinto que a vida é sem esperança,
será que tem algum sentido? a vida é sem sentido.
a felicidade da minha vida eu deixei escapar,
sinto que nunca fui feliz, mas a dor chegou ontem.
efingindo risadas, tentando sorrir,
saio e olho ao redor, mas não há nada para ver.
entendi que não me encaixo, não deveria estar aqui.
olho para o chão, talvez encontre a felicidade lá.
não vou cometer os mesmos erros que você cometeu
não vou deixar meu coração sofrer tanto assim
não vou quebrar como você que caiu tão fundo
aprendi da maneira difícil a nunca deixar chegar tão longe.
tentei tantas vezes, mas agora já passou do limite
remédios não ajudam, não, nada disso.
tudo que preciso está bem aqui na minha frente,
mas não consigo ter, nunca poderei ter um anjo.
amor e segurança, é tudo que eu peço
nunca vou esquecer a dor, eu prometo, eu juro.
tenho medo de viver, não me atrevo a conhecer ninguém,
tenho medo de ser traído e que tudo comece de novo.
mas não fui eu que brinquei de uma maldita brincadeira
comigo como um brinquedo e a arma era o amor.
amor perdido, todos sabemos como é,
mas o resto da minha vida pode ser encarado como uma piada.
não pode ser verdade que essa é a minha vida,
deve ser algum tipo de pensamento em que estou vivendo.
isso é doido, vocês não entendem nada.
desejo que a luz pudesse encontrar o caminho até aqui.
não vou cometer os mesmos erros que você cometeu
não vou deixar meu coração sofrer tanto assim
não vou quebrar como você que caiu tão fundo
aprendi da maneira difícil a nunca deixar chegar tão longe.