I Det Glimrande Morkrets Djup
æver blodsdrÄnkta vidder kala
Glimrande land, bered min vÄg af sorg
KÄra smÄrta, lÅt min sjÄl till dig dala
LÅngt dÄr borta, jag skymtar dÆdens borg
MÆrker! I mitt hjÄrta, trÄd fram!
DrÄnk mig i din sorg, svep ditt kalla tÄcke Æver mig
Sakta, djupare jag sjunka
BÄgare fylls med blod, natten mig tar
MÆrker! I denna eviga natt
Sveper som dimma, Æver forna fÆrglÆmda tider
LÄngtan, fÆrde mig hit
DÆden fryser min kropp, mina Ægon svartnar
Jag faller djupare och djupare
En kall hand mig till slut gripa
Inget liv berÆr mig, inget ljus mig nÅr
I det glimrande mÆrkrets djup
No Profundo Brilhante da Escuridão
Sobre vastidões ensanguentadas
Terra brilhante, prepara meu caminho de dor
Querida dor, deixa minha alma a ti se entregar
Lá longe, avisto o castelo da morte
Apareça! No meu coração, venha!
Afunda-me na sua tristeza, cobre-me com seu manto frio
Devagar, mais fundo eu vou afundar
Cálices se enchem de sangue, a noite me leva
Apareça! Nesta noite eterna
Envolve como névoa, além de tempos esquecidos
Anseio, me trouxe até aqui
A morte congela meu corpo, meus olhos escurecem
Eu caio cada vez mais fundo
Uma mão fria finalmente me agarra
Nenhuma vida me toca, nenhuma luz me alcança
No profundo brilhante da escuridão