I Fullmunens Dystra Sken
I mÆrkret jag vandrar
under mÅnbelyst himmel
Med vindarna jag dansar
genom sorgens kalla rike
Af mÆrkret, af kylan
livets ljus frÆs
i vinter griftens glans
Af hatet, af vreden
ljuset blev drÄpt
i dagens fÆrintade slut
En kall frusen mark
breder ut sig under mig
Æver fÄltet in i djupa skogen
Ur dimman frÅn slottet
en mÆrk ruggig skugga
tar mig genom sinnets lÅsta port
Skenet frÅn solen brÄnner,
aldrig mer
I drÆmmens tanke jag fÄrdas
och ser,
evighetens avgrund Æppnas
I fullmÅnens dystra sken
A Luz Sombria da Lua Cheia
No escuro eu caminho
sob o céu iluminado pela lua
Com os ventos eu danço
pelo frio reino da dor
Do escuro, do frio
a luz da vida se apaga
na glória do túmulo de inverno
Do ódio, da raiva
a luz foi morta
no final arrasado do dia
Uma terra fria e congelada
se estende sob mim
Sobre o campo, adentro da floresta profunda
Da névoa do castelo
a sombra escura e assustadora
me leva pela porta trancada da mente
O brilho do sol queima,
nunca mais
Na ideia do sonho eu viajo
e vejo,
a eternidade se abre
na luz sombria da lua cheia