Svartvintras
Vinter natt, sÅ kall
och evigt dyster
fÆr mig bort pÅ frostiga vingar
Vinter skog, sÅ mÆrk
och evigt sÆrjande
fÆr mig till hjÄrtat af dÆdens rike
I en epok dÄr mÆrkret strÅlar sÅ mÄktigt
dÄr snÆn faller tÄt
och betÄcker markens frusna jord
I en epok dÄr skuggor aldrig vaknar
dÄr horisonten lyser svart
och sorgen drÄnker glÄdjen
Vinter vind, sÅ stark
och genomtrÄngande
Kom och ta mig bort
Vinter sÆmn, sÅ djup
och mÄktig
Vagga mig i dÆdens famn
I en epok dÄr natten aldrig kommer att tryta
DÄr Änglars vingar fÆr alltid frysa
och de af ljuset borta Är
I en epok dÄr himlens hÆjd i lÅga stÅ
DÄr mÆrkret trÄnger djupt
och ÆdelÄgger guds lilla skara
TILLS DODEN ER ALLA TAR
Natten faller genom min frusna sjÄl
Djupt inom mig hÆr jag dess kall
Jag far frÅn min kropp, tillfredsstÄlld och stark
IklÄdd dÆdens mantel sÅ svart
Allt blomstrande liv som aska blÅses bort
Med ett vingsvep, livet i ruiner falla
All vÅr smÄrta Är nu fÆr er gjord
SmÄrta som aldrig dÆr, smÄrta som trÄnger djupt
Tills dÆden er alla tar
FÆljeslagare af den falske svage profet
Som givit oss all avsky och fÆrakt
Era liv snart sin bane kommer att mÆta
Vart ni Än fÆrsÆker gÆmma, dÆden er ser
Knivar ska genomborra era hjÄrtan svaga
Och det liv han sÄgs ha skapat ska i rÄdsla fly
All vÅr smÄrta Är nu fÆr er gjord
SmÄrta som aldrig dÆr, smÄrta som trÄnger djupt
Tills dÆden er alla tar
Vi skuggar solen med vÅrt hat
Hat som fÅr blommor att vissna
Ingen frid, ingen ÅtervÄndo
DÆden slukar era sjÄlar, syndens vita trÄlar
Det som en gÅng var ett kristet liv
Nu djupt i jorden gÆmmas
Inverno Sombrio
Noite de inverno, tão fria
E eternamente sombria
Leva-me embora em asas geladas
Floresta de inverno, tão escura
E eternamente sussurrante
Leva-me ao coração do reino da morte
Em uma época onde a escuridão brilha tão intensamente
Onde a neve cai densa
E cobre a terra congelada
Em uma época onde sombras nunca despertam
Onde o horizonte brilha negro
E a tristeza afoga a alegria
Vento de inverno, tão forte
E penetrante
Vem e me leva embora
Sono de inverno, tão profundo
E poderoso
Embala-me nos braços da morte
Em uma época onde a noite nunca se esgota
Onde as asas dos anjos sempre congelam
E os que estão na luz se vão
Em uma época onde a altura do céu está em chamas
Onde a escuridão penetra fundo
E destrói o pequeno rebanho de Deus
ATÉ QUE A MORTE LEVE A TODOS
A noite cai sobre minha alma congelada
Profundamente dentro de mim ouço seu chamado
Eu saio do meu corpo, satisfeito e forte
Vestido com o manto da morte tão negro
Toda vida florescente é soprada como cinzas
Com um movimento de asas, a vida em ruínas cai
Toda a nossa dor agora é feita para vocês
Dor que nunca esteve lá, dor que penetra fundo
Até que a morte leve a todos
Companheiro do falso e fraco profeta
Que nos deu todo o desprezo e desdém
Suas vidas logo encontrarão seu fim
Onde quer que tentem se esconder, a morte está vendo
Facas vão perfurar seus corações fracos
E a vida que se diz ter criado vai fugir em medo
Toda a nossa dor agora é feita para vocês
Dor que nunca esteve lá, dor que penetra fundo
Até que a morte leve a todos
Nós ofuscamos o sol com nosso ódio
Ódio que faz flores murcharem
Nenhuma paz, nenhum retorno
A morte devora suas almas, escravos brancos do pecado
O que um dia foi uma vida cristã
Agora está escondido profundamente na terra