395px

Adeus Medusa

Staffan Hellstrand

Adjö Medusa

Mitt i en tunnel där det svarta och ljusa
Aldrig kan mötas, där lever medusa
Hon är ung som en slända, hon är vacker som frosten,
Hon sover i dammet och soten och rosten
Hon lever på luften som kommer med våren,
Och på stjärnor och flaskor som hon hittar på spåren
Och så hör hon en vissling långt inifrån natten
Och hon följer den gärna mot ljuset och skratten

Adjö medusa
Adjö min ängel
Adjö min bästa vän
Vi ska stå på varsin strand,
Och vi ska vinka till varann och sjunga
Det finns ingen som du
Det finns ingen som du nånstans...

Hennes ögon är fulla, hennes hjärta står stilla
Hon ser ut i världen på dem vackra och vilda
Och dem som älskar att prata ifrån tempel till gata,
Se hur dem dansar; alltid fram och tillbaka

Adjö medusa...

Och hur är människor gjorda? med tungor som skenar
Blinda i ljuset, med hjärtan som stenar
Dem vill äga det vackra, men deras domar är snara
Och dem missar visst alltid det mest uppenbara
Jag har sett henne i mörker, jag har sett henne på natten,
Jag har sett henne i tårar efter skriken och skratten
Och in i en tunnel, dit jag aldrig når,
Kan jag se hennes spår

Adjö medusa...

Adeus Medusa

No meio de um túnel onde o escuro e o claro
Nunca podem se encontrar, lá vive a Medusa
Ela é jovem como uma libélula, é linda como a geada,
Ela dorme na poeira, na fuligem e na ferrugem
Ela vive do ar que vem com a primavera,
E das estrelas e garrafas que encontra nas trilhas
E então ouve um assobio vindo lá do fundo da noite
E ela o segue feliz em direção à luz e ao riso

Adeus Medusa
Adeus meu anjo
Adeus meu melhor amigo
Vamos ficar em praias opostas,
E vamos acenar um para o outro e cantar
Não há ninguém como você
Não há ninguém como você em lugar nenhum...

Seus olhos estão cheios, seu coração parado
Ela olha para o mundo, para os belos e os selvagens
E aqueles que adoram falar de templo a rua,
Veja como dançam; sempre pra frente e pra trás

Adeus Medusa...

E como são feitas as pessoas? com línguas que correm
Cegas na luz, com corações de pedra
Elas querem possuir o belo, mas seus julgamentos são rápidos
E sempre perdem o mais óbvio
Eu a vi na escuridão, eu a vi à noite,
Eu a vi em lágrimas após os gritos e risos
E dentro de um túnel, onde nunca chego,
Posso ver suas marcas

Adeus Medusa...

Composição: