En Ny Ida Lupino
Hon kom med båt från Venezuela
Hon ville bli en ny Ida Lupino
Men hon fick gyllene regn i en bondagesäng
och barn med den hon hatar mest av allt
Hon har gått Hornsgatan halvvägs till månen
och byggt ett himmelskt hus av neonen
Och hon viskar stackars barn till alla förortsmän
En svart- och gråmelerad vattensäng
Stackars, stackars, stackars, stackars barn.
Hon darrar när hon pratar
och hon gråter när hon saknar.
Hon har ett nyckelhål där hon ser ut
och där ser hon annorlunda ut.
Hon har gått Hornsgatan halvvägs till månen
och byggt ett himmelskt hus av neonen.
Och hon viskar stackars barn till alla förortsmän
En svart- och gråmelerad vattensäng
Det var allt hon sa, det var allt hon sa
Det var allt hon sa, det var allt hon sa
Stackars, stackars, stackars, stackars barn
Stackars barn
Hon tar sin unge med till Skansen
Han får klappa vad han vill.
Hon hör Peter sjunga på radion
och han sjunger en sång för april.
Hon har gått Hornsgatan halvvägs till månen
och byggt ett himmelskt hus av neonen.
Och hon viskar stackars barn till svenska förortsmän
En svart- och gråmelerad vattensäng
Det var allt hon sa, det var allt hon sa
Det var allt hon sa, det var allt hon sa
Stackars, stackars, stackars, stackars barn
Stackars barn, stackars, stackars barn
Stackars, stackars barn
Uma Nova Ida Lupino
Ela veio de barco da Venezuela
Queria ser uma nova Ida Lupino
Mas recebeu chuva dourada em uma cama de bondage
E filhos com quem mais odeia no mundo
Ela andou pela Hornsgatan até a metade da lua
E construiu uma casa celestial de neon
E ela sussurra 'pobres crianças' para todos os homens da periferia
Uma cama d'água preta e cinza
Pobres, pobres, pobres, pobres crianças.
Ela treme quando fala
E chora quando sente falta.
Ela tem um buraco de chave onde ela olha
E lá ela parece diferente.
Ela andou pela Hornsgatan até a metade da lua
E construiu uma casa celestial de neon.
E ela sussurra 'pobres crianças' para todos os homens da periferia
Uma cama d'água preta e cinza
Era tudo que ela dizia, era tudo que ela dizia
Era tudo que ela dizia, era tudo que ela dizia
Pobres, pobres, pobres, pobres crianças
Pobres crianças
Ela leva seu filho para o Skansen
Ele pode acariciar o que quiser.
Ela ouve Peter cantando no rádio
E ele canta uma canção para abril.
Ela andou pela Hornsgatan até a metade da lua
E construiu uma casa celestial de neon.
E ela sussurra 'pobres crianças' para os homens da periferia sueca
Uma cama d'água preta e cinza
Era tudo que ela dizia, era tudo que ela dizia
Era tudo que ela dizia, era tudo que ela dizia
Pobres, pobres, pobres, pobres crianças
Pobres crianças, pobres, pobres crianças
Pobres, pobres crianças