Jungman Jansson
Hej å hå, Jungman Jansson, redan friskar morgonvinden,
Sista natten rullat undan och Constantia ska gå.
Har du gråtit med din Stina har du kysst din mor på kinden,
har du druckit ur ditt brännvin, så sjung hej å hå!
Hej å hå, Jungman Jansson är du rädd din lilla snärta
Ska bedraga dej, bedraga dej och för en annan slå?
Och som morgonstjärnor blinkar, säj, så bultar väl ditt hjärta,
vänd din näsa rätt mot stormen och sjung hej å hå!
Hej å hå, Jungman Jansson, kanske ödeslotten faller,
Ej bland kvinnfolk men bland hajarna i Söderhaven blå?
Kanske döden står och lurar bakom trasiga koraller
Han är hårdhänt, men hederlig, så sjung hej å hå!
Kanske äger du som gammal en negress i Alabama,
medan åren siktas långsamt över tinningarna grå.
Kanske glömmer du din Stina för ett fnask i Jokohama,
det är slarvigt men mänskligt, så sjung hej å hå!
Jungman Jansson
Ei, Jungman Jansson, já tá chegando a brisa da manhã,
A última noite já passou e Constantia vai partir.
Se você chorou com sua Stina, se você beijou sua mãe na bochecha,
Se você tomou seu caneco, então cante ei, ei!
Ei, Jungman Jansson, você tá com medo, sua pequena traíra?
Vai te enganar, te enganar e pra outro vai se entregar?
E como estrelas da manhã piscando, diz, seu coração tá batendo,
Vire seu rosto pra tempestade e cante ei, ei!
Ei, Jungman Jansson, talvez o destino te pegue,
Não entre as mulheres, mas entre os tubarões no mar do Sul?
Talvez a morte esteja à espreita atrás de corais quebrados,
Ele é duro, mas honesto, então cante ei, ei!
Talvez você tenha, quando mais velho, uma negra na Alabama,
Enquanto os anos passam devagar sobre suas têmporas grisalhas.
Talvez você esqueça sua Stina por uma vagabunda em Yokohama,
É descuidado, mas humano, então cante ei, ei!