Den Sista Droppen Utav Liv
Mitt hat har aldrig varit såhär starkt
Inte heller har min sorg varit så tydlig
Långt där nere i fördärvets tempel
Frodades jag i min ensamhet
Likt en sten i vatten sjönk jag
Allt längre ner i det iskalla vattnet
Jag tyckte mig aldrig se någon botten
Ständigt sjunkandes allt längre ner
Här nere i djupet finns inget ljus
Inte heller finns någon värme
Ingen stjärna lyser längre klart
Och här finns ingen vägledande eld
Knivens ilskna dans över kall och stel hud
Dränerar blodet, den sista droppen utav liv
Det som du väljer att kalla för livsglädje
Har marorna rövat ifrån mig i dem mörkaste nätter
Sakta tynar jag bort
För att sedan glömmas
Ännu en oristad gravsten skall nu resas
Och med tiden täckas av död vegetation
A Última Gota de Vida
Meu ódio nunca foi tão forte
Nem minha dor foi tão clara
Lá embaixo, no templo da ruína
Eu me alimentava da minha solidão
Como uma pedra na água, eu afundei
Cada vez mais fundo na água gelada
Nunca achei que visse um fundo
Constantemente afundando cada vez mais
Aqui embaixo, nas profundezas, não há luz
Nem calor existe aqui
Nenhuma estrela brilha mais intensamente
E não há fogo que me guie
A dança raivosa da faca sobre a pele fria e rígida
Drena o sangue, a última gota de vida
O que você chama de alegria de viver
As sombras me roubaram nas noites mais escuras
Devagar, eu vou murchando
Para então ser esquecido
Mais uma lápide não marcada será erguida
E com o tempo, coberta pela vegetação morta