395px

Lá vai um maluco solto

Uno Svenningsson

Där går en galning lös

Här är gräset vackert grönt.
Runt omkring mig är allting lugnt och stilla nu.
Men här inuti rusar blodet runt och runt.
Som i en dröm svävar jag fram,
utan att veta vad som har hänt.
Jag vet att jag lever nu.
Jag vet att jag ska dö en gång.
Därför vill jag leva i nån slags harmoni.
Jag önskar att du var här nu,
med dina gyllene lockar.
Att få höra ditt skratt igen,
att få känna din hud mot min.
Allt det där, allt det där som gör
att man vill tillbaka.

För här inom mig, ja här inom mig,
där går en galning lös.

Dagen ropar ut sitt namn.
Den bjuder på solsken och försöker ta min hand.
Spröd som en snöflinga försöker jag landa hel,
bland alla minnen, alla tårar, i allt jag vill
men inte kan.
Jag matar duvorna när en gammal man går förbi.
Hans mustach den är vit som snö,
han är klädd för att säga adjö.
Dagen ropar ut sitt namn,
men han varken ser eller hör.
Han har ingen där vid sin sida,
som får honom att lysa och spira.
Allt det där, allt det där som gör
att man vill tillbaka.

För här inom mig, ja här inom mig,
där går en galning lös.

Sommaren går mot sitt slut.
Jag har rört vid djupen och taken.
Förenat mig med gott och ont,
stått och bankat på din port.
Har ingen stjärna som leder mig,
vet inte vart jag skall vända mig.
Önskar så att du vore här,
att få känna din hud mot min.
Allt det där, allt det där som gör
att man vill tillbaka.

För här inom mig, ja här inom mig,
där går en galning lös.

Lá vai um maluco solto

Aqui a grama é linda e verde.
Ao meu redor, tudo está calmo e tranquilo agora.
Mas aqui dentro, o sangue corre sem parar.
Como em um sonho, eu flutuo,
sendo que não sei o que aconteceu.
Eu sei que estou vivo agora.
Eu sei que um dia vou morrer.
Por isso, quero viver em alguma harmonia.
Eu gostaria que você estivesse aqui agora,
com seus cachos dourados.
Quero ouvir sua risada de novo,
quero sentir sua pele contra a minha.
Tudo isso, tudo isso que faz
com que a gente queira voltar.

Porque aqui dentro de mim, sim, aqui dentro de mim,
lá vai um maluco solto.

O dia grita seu nome.
Ele traz sol e tenta pegar minha mão.
Frágil como um floco de neve, eu tento pousar inteiro,
entre todas as memórias, todas as lágrimas, em tudo que eu quero
mas não consigo.
Eu alimento os pombos quando um velho passa.
Seu bigode é branco como a neve,
ele está vestido para se despedir.
O dia grita seu nome,
mas ele não vê nem ouve.
Ele não tem ninguém ao seu lado,
que o faça brilhar e florescer.
Tudo isso, tudo isso que faz
com que a gente queira voltar.

Porque aqui dentro de mim, sim, aqui dentro de mim,
lá vai um maluco solto.

O verão está chegando ao fim.
Eu toquei as profundezas e os telhados.
Me uni ao bem e ao mal,
fiquei batendo na sua porta.
Não tenho estrela que me guie,
não sei para onde devo me virar.
Desejo tanto que você estivesse aqui,
quero sentir sua pele contra a minha.
Tudo isso, tudo isso que faz
com que a gente queira voltar.

Porque aqui dentro de mim, sim, aqui dentro de mim,
lá vai um maluco solto.

Composição: Uno Svenningsson